Sonya Malinka Persson
bloggar om livet med bipolär sjukdom
humörsvängningar
Häromdagen råkade jag vara vaken ungefär 21 timmar i sträck. Det var inte alls tänkt att bli så, men som flera av er säkert vet har jag en förskjuten dygnsrytm. Det innebär att jag sover dagtid och är uppe på… Fortsätt läs
Jag har börjat titta på den här serien flera gånger men aldrig fastnat – förrän nu. Är inne på säsong 4 och är sådär överdrivet förtjust, som jag gärna blir i serier jag gillar. Det lustiga är att serien väcker… Fortsätt läs
Det är tack och lov inte ofta det händer, men kanske en eller ett par gånger per år hamnar jag i en sinnesstämning som är så fruktansvärt påfrestande att vara i. Jag får ett sånt extremt behov av att bli… Fortsätt läs
Det var inte igår, kan jag säga. Långt ifrån – faktiskt så är det nog flera, flera år sedan jag hade någon kännbar variant av hypomani. Men nu slog den till utan förvarning. Fast jag kanske borde ha kunnat förutse… Fortsätt läs
Det var ett tag sen jag mådde så intensivt dåligt under en dag, som jag har gjort idag. Förra inlägget var ju verkligen inte kul att skriva, och förmodligen inte heller särdeles upplyftande att läsa. Tursamt nog blev jag distraherad… Fortsätt läs
Det går sakta, men faktum är att jag börjar märka små tecken på en förändrad sinnesstämning. Till det bättre, tack och lov. Det innebär att min pms börjar närma sig sitt slut, och förhoppningsvis får jag en eller ett par… Fortsätt läs
För två veckor sen på söndag fick jag mens. Under fyra, fem dagar innan det hade jag den otäcka perioden av min pms. Den där jag bara vill ge upp. Den, när jag funderar på vad jag ska göra med… Fortsätt läs
Ok. Nu har jag ägnat ett ganska stort antal timmar åt att ogga, vara sur och grinig och framför allt – bitter. En riktig jävla bitterfitta har jag varit. För att låta bli att tänka alltför mycket på saken har… Fortsätt läs
Hoppet är det sista som överger människan, sägs det. Så även för mig eftersom jag trots allt är människa. Det retar mig en aning att jag inte har någon… jag vet inte vad jag ska kalla det. Någon slags rimlig… Fortsätt läs
Det skriver jag mest för att det ska låta mer dramatiskt än det egentligen behöver vara. Jag har sovit ett par, tre timmar för lite – och det i kombination med att kriget i trapphuset fortgår på det mest löjliga… Fortsätt läs