personligt
Nästan ett halvår har passerat sedan jag fick min sista cellgiftsbehandling. Nästan fem månader sedan jag för sista gången blev strålbehandlad. En sommar full med regn har tagit plats mellan min nuvarande verklighet och det som var då. Det mesta… Continue reading
Alltså, fi faan, vad jag är trött nu. Av så många olika skäl, och alla är lika jävla irriterande. Dels är jag trött eftersom det trots allt inte är så himla länge sen jag avslutade min cellgiftsbehandling. Jag är också… Continue reading
Jag har för mig att jag skrev i inlägget om avslutad cellgiftsbehandling att jag därmed lämnar det bakom mig – och det har jag faktiskt gjort. Mer eller mindre, i alla fall. Jag befinner mig fortfarande i tre-veckors-cykeln med biverkningar,… Continue reading
Är man dum i hela huvudet, så är man. Jag fick min sista cellgiftsbehandlings i torsdags, och ändå envisades jag med att någon dag innan påbörja projekt dödsstädning av mitt hem. Jag har bott i samma lägenhet i över tjugo… Continue reading
Jag insåg just att jag skrev mitt senaste inlägg precis när jag skulle få min första cellgiftsbehandling. Det är ju lite lustigt, med tanke på att jag fick min sista behandling i torsdags (det är nu natten till söndag), så… Continue reading
I somras hittade jag en knöl i mitt vänstra bröst. Paniken som uppstod vägrade låta mig sova och tankarna rusade amok i skallen. Skräckscenarie efter skräckscenarie målades upp, medan jag samtidigt tänkte att det här kommer jag inte att berätta… Continue reading
Jag måste ha blivit en jävel på att hantera motgångar, eller i alla fall sådant som de flesta förmodligen skulle se som en livskris och en riktigt jobbig upplevelse. Jag vill hålla det lite för mig själv, exakt vad det… Continue reading
När man lever med bipolär sjukdom är, i alla fall för mig, mitt allra främsta mål att hitta balans. Men vad innebär det att hitta balans? Och balans i vad? Av uppenbara skäl är ju känslomässig balans eftersträvansvärd och svår… Continue reading
Till att börja med vill jag bara säga att jag sällar mig till kören av de som uppnått åldern av 40+ – det här är en fantastisk ålder. Visst, kroppen har ett liv helt för sig själv, och är… Continue reading
En bekant förlorade nyligen en nära anhörig, och jag läste att hen ville ta efter sin anhöriges bästa egenskaper. Jag tänkte precis samma sak när pappa dog, och även om det blir fem år sedan i januari, tänkte jag ändå… Continue reading