medicinering
Jag var – äntligen, iväg och träffade min psykiatriker idag. Det är över ett år sedan. Av olika skäl har jag varit tvungen att boka av de senaste gångerna när jag haft inbokade tider. Extremt underhållande är att just den… Läs mer
Om ni följer den här bloggen regelbundet vet ni att jag det senaste året eller så har gnällt en hel del på min pms och mens, som bytt plats och i största allmänhet bara jävlats. Min pms har förändrats in… Läs mer
Idag fick jag ett jättemärkligt kuvert i brevlådan. Eller, egentligen inte. Det var ett kuvert som vilket annat som helst. Men avsändaren förvånade mig en aning. Jag fick nämligen brev från Karolinska Institutet. Och vem får brev därifrån, bara sådär,… Läs mer
Det här med mediciner är ju ett aber. Helst av allt skulle jag vilja slippa äta medicin helt och hållet. I brist på att kunna låta bli helt och hållet, får jag lov att acceptera att jag kanske faktiskt måste… Läs mer
En gång när jag träffade min terapeut sade jag att jag ibland glömmer bort att ta mina mediciner, och så blir det jättekonstigt i ett par dagar tills jag får till rutinen igen. Då undrade han vad det är jag… Läs mer
Ok. Nu har jag ägnat ett ganska stort antal timmar åt att ogga, vara sur och grinig och framför allt – bitter. En riktig jävla bitterfitta har jag varit. För att låta bli att tänka alltför mycket på saken har… Läs mer
Jag har börjat fundera över min medicinering igen. För tillfället äter jag dagligen Litium, en antidepp jag inte kommer ihåg vad den heter och är för lat för att gå och titta, Levaxin, Divisun (d-vitamin) samt allergitabletter. Så länge jag… Läs mer
Vet inte om det beror på medicinen (Litium) eller min terapi eller om det är bådas förtjänst, men jag har ju pratat om hur stabil jag känner mig sedan en tid tillbaka (bortsett från min depression över min livssituation). Jag… Läs mer
Det finns mycket att irritera sig på inom psykiatrin. Personligen har jag bara erfarenhet av Västmanlands psykiatri – och då i Västerås, där jag bor. Men oavsett vart man bor finns det anledning att bli nervös när det gäller Socialstyrelsens… Läs mer
Bubblan som jag skrev om i förra inlägget har brustit. Såsom den alltid gör, för eller senare. Pappa lever inte längre, och den där tunna, tunna bubblan som fanns kvar av allt som varit han, är borta nu. På gott… Läs mer
