o-balans
För er som har följt bloggen länge, så minns ni kanske mina mysiga grannar som ägnat så mycket tid under många år, åt att göra mitt liv surt. Nu är de igång igen. Det har varit lugnt i flera år,… Fortsätt läs
Herregud, jag fyller snart 44 och gick in i klimakteriet för nästan två år sen. Det är ju inte klokt. Tack och lov har jag världens bästa husläkare, eftersom de gynekologer jag har träffat inte lyssnat på mig när jag… Fortsätt läs
Just nu har jag extra låg stresstolerans. Jag befinner mig mitt i veckorna innan jag hämtar min hundvalp, och de här veckorna är proppfulla med andras hundar. Jag har en hund här på hel inackordering ända tills dagen innan jag… Fortsätt läs
Jag har ju sjukersättning, vilket gör att jag inte gör något annat än går hemma och har tråkigt. Det finns väl ingenting som är fel med det, bortsett från att det inte gynnar mitt behov av identitet. Jag är liksom… Fortsätt läs
Jag minns faktiskt inte hur gammal jag var när jag första gången var medveten om att jag lever mitt liv ungefär 95% inne i huvudet, och resterande 5% genom ögonen (utåt, alltså). Jag är helt säker på att jag sade… Fortsätt läs
Innan jag ger mig in i dagens huvudsakliga frågeställning tänkte jag bara skvallra om att vi (jag och Optio) nu har skickat iväg överklagan angående Hovrättens beslut om Överförmyndarnämndens överklagande av Tingsrättens beslut om att utse min god man till… Fortsätt läs
En olycka kommer sällan ensam, sägs det ju. Och det stämmer tamejfan. Det verkar vara så, efter några års upprepningar, att ungefär en gång om året så strular det ihop sig ekonomiskt för mig. Sådär så att jag inte klarar… Fortsätt läs
Min mamma var ett offer. Hon gjorde aldrig något fel. Allting var alltid någon annans fel. Det är inte en särdeles smickrande egenskap att ha, kan jag tycka. Tyvärr är den väldigt smittsam, och jag har den själv i varierande… Fortsätt läs
Jag hade mens förra veckan. Nu har jag pms. Såhär har det ju varit sedan början av förra sommaren – hela min menscykel är helt bak och fram. Nu har jag börjat vänja mig vid ordningen, men det är fruktansvärt… Fortsätt läs
Jag skriver ibland om frustrationen att stå med ena benet i sjuklighetslägret, och andra benet i friskhetslägret. Jag har under ett antal år sett mig själv genom bipolära glasögon och haft svårt att se att jag “är” något annat än… Fortsätt läs
