Det här är min blogg om att leva med diagnosen bipolär sjukdom, typ II. Min blogg är mer dokumenterande och reflekterande än något annat.
Jag hoppas att du hittar något du gillar.
Mvh,
Sonya Malinka Persson
förväntningar
Idag var det dags för första terapisamtalet. Eftersom jag har en hund som visat sig vara en riktig Houdini och har lärt sig att låsa upp ytterdörren när jag inte är hemma, och bryter sig ut i trapphuset, var jag… Fortsätt läs
Fi fan. Om några dagar är det dags att sätta igång med denna nya omgång terapi. Traumaterapi har jag frågat efter, så jag hoppas att det är vad det blir. I ett par, tre veckor har jag känt mig mer… Fortsätt läs
Om ungefär två veckor börjar min terapi, och jag har börjat få ågren. Inte för att jag inte vill, utan för att jag börjar bli lite smårädd. Jag ägnar för tillfället rätt mycket tid och energi åt personlig och andlig… Fortsätt läs
Jag har alltid varit den där som alltid har näsan i en bok. Alltid. Jag har varit den som tryckt i sig 3 – 4 böcker i veckan. Minst. Tills en vacker dag för en drös år sedan (runt 10… Fortsätt läs
Det är något som inte stämmer. Jag vet inte riktigt exakt vad det är, men något är inte som det ska. Jag är låg och lite off mest hela tiden, och har inte direkt lust till någonting alls. Det har… Fortsätt läs
Jag blir tokig på det här med sömn. Jag fattar verkligen inte hur normalt funtat folk får det att fungera. Det är tamejfan stört jävla omöjligt att få min sömn att fungera normalt. Jag hjälper en bekant med hennes hund… Fortsätt läs
Nu är det bara några dagar kvar tills jag hämtar hem min nya hundvalp, Boyo. De senaste veckorna har varit fullproppade med andras hundar, och just nu är det en hund kvar som åker hem i kväll. Jag har knappt… Fortsätt läs
Den 4 juni förra året (2019) förlorade jag Försvarsmaktens Ella, en svart schäfertik jag levt med ända sedan hon var åtta veckor gammal. Vårt liv tillsammans har inte varit någon dans på rosor (eller kanske just precis det), med tanke… Fortsätt läs
Jag har skrivit lite om det här på en annan av mina bloggar, och nu är turen kommen att skriva om det ur ett bipolärt perspektiv. Det här med vad vi själva, men också andra, associerar oss med, beroende på… Fortsätt läs
I hela mitt liv har jag kämpat för att passa in. Jag har aldrig någonsin känt att jag hört till i något sammanhang. Det finns naturligtvis många anledningar till det, flera om vilka man kan läsa i boken som nu… Fortsätt läs