Sonya Malinka Persson
bloggar om livet med bipolär sjukdom
utmattning
Detta inlägg skrivs uteslutande i syfte att gnälla och klaga. Jag är inte intresserad av tips på hur jag kan hantera detta bättre. Jag är inte heller intresserad av hejjarop eller korkade kommentarer i stil med “njut av värmen så… Fortsätt läs
Det har varit slött med bloggandet ett tag. Det beror nästan uteslutande på värmen, faktiskt. Kan låta löjligt, men jag har aldrig i hela mitt liv fungerat bra i och med värme, och den här sommaren är nog tamejfan den… Fortsätt läs
Det är få saker utöver det som vanligtvis drabbar mig när det handlar om depressioner, som får mig att må så dåligt som pengar. Eller snarare; frånvaron av pengar. Eller för den delen; när saker händer så att de pengar… Fortsätt läs
Det var ett tag sen jag mådde så intensivt dåligt under en dag, som jag har gjort idag. Förra inlägget var ju verkligen inte kul att skriva, och förmodligen inte heller särdeles upplyftande att läsa. Tursamt nog blev jag distraherad… Fortsätt läs
Jag har sällan ångest. Tack och lov, får jag säga, eftersom det är väldigt påfrestande att ha det. Jag skulle ljuga om jag sade att jag rids av ångest just nu, men faktum är att det jag känner och upplever… Fortsätt läs
Det här med att dra med pms är verkligen ingen dans på rosor. Just nu är det de sista dagarna innan jag ska ha mens, och den borde rimligen dyka upp inom ett par dagar. Det är som vanligt de… Fortsätt läs
Det är verkligen en heltidssysselsättning, detta med att slåss för sitt liv. Idag har jag mailat en enskild person på Överförmyndarnämnden, eftersom de mail jag skickar till deras allmänna adress (som finns på hemsidan) inte verkar gå fram. Som vanligt… Fortsätt läs
Detta är en text jag har skickat till ett antal personer på min vänlista på Facebook. De har alla möjlighet att på ett eller annat sätt sprida innehållet till personer som kan göra skillnad. Detta är kampen för mitt liv.… Fortsätt läs
Sådär överlag just nu kämpar jag för mitt liv. Den känslan är inte helt ok, kan jag tycka. Den sträcker sig över väldigt många plan. Det mest frustrerande med det hela är att jag känner att jag står med ett… Fortsätt läs
Tänk att det kan gå så fort. Kasten fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan. Den här gången känns det inte ens som förtvivlan. Mer som en outgrundlig besvikelse. Jag försöker så gott jag kan att vara sann och ärlig… Fortsätt läs