Det här är min blogg om att leva med diagnosen bipolär sjukdom, typ II. Min blogg är mer dokumenterande och reflekterande än något annat.
Jag hoppas att du hittar något du gillar.
Mvh,
Sonya Malinka Persson
sömn
Det är något som inte stämmer. Jag vet inte riktigt exakt vad det är, men något är inte som det ska. Jag är låg och lite off mest hela tiden, och har inte direkt lust till någonting alls. Det har… Fortsätt läs
Jag blir tokig på det här med sömn. Jag fattar verkligen inte hur normalt funtat folk får det att fungera. Det är tamejfan stört jävla omöjligt att få min sömn att fungera normalt. Jag hjälper en bekant med hennes hund… Fortsätt läs
Nu är det bara några dagar kvar tills jag hämtar hem min nya hundvalp, Boyo. De senaste veckorna har varit fullproppade med andras hundar, och just nu är det en hund kvar som åker hem i kväll. Jag har knappt… Fortsätt läs
Jag minns faktiskt inte hur gammal jag var när jag första gången var medveten om att jag lever mitt liv ungefär 95% inne i huvudet, och resterande 5% genom ögonen (utåt, alltså). Jag är helt säker på att jag sade… Fortsätt läs
Jag är trött. De senaste tio dagarna eller så, har jag vänt på dygnet tre eller fyra gånger. Jag har tappat räkningen. Det är tamejfan helt jävla sjukt. Jag fattar inte att det ska vara så in i helvete svårt… Fortsätt läs
Det är faktiskt ett tag sen jag var vaken sådär länge i ett sträck, men det råkade bli så nu i helgen. Jag har ju min snedvridna dygnsrytm, och när några kompisar jag inte träffat på länge meddelade att de… Fortsätt läs
Fy fan, vad trött jag blir. Och inte bara sova-trött, jag blir trött på hela grejen. Tänk att det aldrig ger sig. Denna totala oförmåga att hålla dygnsrytmen stabil – och konstant. Min dygnsrytm rullar och rullar och det är… Fortsätt läs
Idag vill jag skriva om två saker. Den ena har jag redan glömt, och det första handlar om sömn. Vi får se om jag kommer på den andra saken – ja, men kanske! Det återstår att se – först vill… Fortsätt läs
Jaha – jag tänkte att jag skulle dela med mig av någonting jag har börjat med. Jag lär ju knappast vara den enda som går runt och har en massa snedvridna föreställningar om mig själv. Det kan handla om precis… Fortsätt läs
Det var inte igår, kan jag säga. Långt ifrån – faktiskt så är det nog flera, flera år sedan jag hade någon kännbar variant av hypomani. Men nu slog den till utan förvarning. Fast jag kanske borde ha kunnat förutse… Fortsätt läs