Sonya Malinka Persson
bloggar om livet med bipolär sjukdom
Litium
Jag trodde att jag kanske bara drömde när jag häromdagen skrev om att jag är halvdöd och medvetslös halva dagarna, och framåt kvällarna börjar komma i kapp med faktiska tankar och någotsånära handlingar. Men det var ingen dröm, och jag… Fortsätt läs
Ibland undrar jag om jag är världens mest lättpåverkade människa, eller vad tusan det är. När jag började äta Litium upplevde jag en sån otrolig känsla av frihet, helt plötsligt. Skithäftigt, verkligen. Men sen blev jag sjuk i någon slags… Fortsätt läs
Jag är med i en – nej, två Facebookgrupper för folk med bipolär sjukdom. En svensk och en internationell. Det tog mig rätt lång tid att bli aktiv i någon av dem, men nu deltar jag i nån diskussion här… Fortsätt läs
Jag har gått och dragit mig för att skriva just precis det här inlägget. I flera dagar har jag dragit mig för det. Jag vill och behöver det, men samtidigt vill jag helst gömma mig och låta bli att tänka… Fortsätt läs
Utan Litium hade jag förmodligen legat som en smält klick smör på backen och undrat vad fan som hände. Jag har, av någon skum, okänd anledning, en dag där jag går runt och tror att alla är besvikna på mig.… Fortsätt läs
Först, innan jag börjar, måste jag bara berätta att min minsta kisse Molly ligger i den stora blomkrukan som står på golvet bredvid mig där jag sitter vid datorn. Det är hysteriskt mysigt med en pömsig, varm, fluffig kisse man… Fortsätt läs
Berättade jag att jag rapporterat till Patientnämnden, detta med hur Lungmottagningen tog sån jävla tid på sig när det gäller allt som har med min sömnapné att göra, när jag gång på gång upplyste om att det var det sista… Fortsätt läs
Idag sov jag jättelänge. Delvis för att jag är sjuk och uppenbarligen behövde sova, delvis för att min telefon (som också fungerar som väckarklocka) hade hängt sig klockan 08.05, och således inte larmade på de tider jag satt larm på.… Fortsätt läs
I feel content. Eller, börjar åtminstone. Jag är lite småtrött för ögonblicket, men tro mig när jag säger det; jag skulle kunna gråta av lättnad. Av tacksamhet för att jag äntligen, äntligen, kan känna stillhet. Att båten jag… Fortsätt läs
Nu har jag ätit 2×2 42mg Litium i en dryg vecka. Jag noterade senast häromdagen när jag skrev om WordPress och att jag är sjuk (ja, fortfarande, fast något bättre) att jag känner mig annorlunda.
[column_half]
Om man bortser från… Fortsätt läs
