Sonya Malinka Persson
bloggar om livet med bipolär sjukdom
relationer
Två gånger kvar med terapeuten. Sen slutar han. Jag kan bara hoppas på att få en ny, vettig kontakt igen efter sommaren. Men nog om det – och fram med funderingar om spegling och reflektion i allt vi har omkring… Fortsätt läs
Tiden läker alla sår sägs det, om och om igen. Personligen tycker jag nog mer att det handlar om att lära sig leva med såren – eller som i det här fallet, sorgen. Det händer inte så ofta längre, men… Fortsätt läs
För ett par timmar sen – tidigt som fan på morgonen, när jag var ute med min hund… tänk att det är möjligt att helt plötsligt bryta ihop vid tanken på att man inte har en pappa längre. Och det… Fortsätt läs
Tiden går och läker alla sår. Or so they say. Vet inte riktigt om jag instämmer i det, men däremot så tar vardagen över sorgen. Plus att man får lite distans.
Men så kommer de där dagarna. Första födelsedagen utan… Fortsätt läs
Nu kan jag med gott samvete kalla mig 40+. I lördags fyllde jag 41, och det var min första födelsedag utan pappa. Shit, vad ledsen jag var på morgonkvisten. Jag saknar honom så jag tror jag smäller av.
Jag hade… Fortsätt läs
Jag fyller år på lördag. Tack och lov fyller jag 41 – pappa hann vara med när jag blev medelålders. Men nu är han inte med längre, och det är min första födelsedag utan pappa. Det känns inte sådär jävla… Fortsätt läs
När någon dör hamnar man automatiskt i en liten, liten bubbla. Den där personen fortfarande finns. Där den fortfarande lever, om än på en så tunn tråd att den nästan är av – men bubblan finns fortfarande. Människan lever fortfarande.… Fortsätt läs
Det är svårt att sörja. Sådär som i krångligt och omständigt. Jag är till exempel väldigt medveten om att världen och livet rullar på – det märker man ju om inte annat så fort man tar en titt i flödet… Fortsätt läs
Detta är inte en hobby. Det är heller ingenting jag skulle rekommendera. Det är ingenting man vill göra för att testa. Slutsatsen av det är; ta hand om relationerna till era föräldrar. Till folk ni älskar, oavsett vilken relation ni… Fortsätt läs
Pappa var bekymrad över att jag skulle bli ensam när han var borta. Jag också, faktiskt. Men jag började förbereda mig på det, och nu, såhär några dagar eftreåt, inser jag att jag nog alltid varit ensam. Eller – jag… Fortsätt läs