Sonya Malinka Persson
bloggar om livet med bipolär sjukdom
relationer
Jag ville inte att du skulle bli ett minne, men nu är du inte mer än så. Jag försökte hålla fast vid det som faktiskt var du, den fysiska kroppen som innehöll allt som var du, så länge det gick.… Fortsätt läs
Jag har levt med olika sorters depressioner under i princip hela mitt liv. Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin har “mått bra” en längre period. När jag var barn förstod jag inte vad det var för något,… Fortsätt läs
Man kan tycka precis vad man vill om Cesar Millan, The Dog Whisperer, men enligt mitt sätt att se saken är han en mästare på att hantera hundar. Vad jag tror att de flesta kritiker av Cesar Millan glömmer… Fortsätt läs
Det var rätt länge sen jag hade nån känning av ångest, i någon som helst form. Jag ska verkligen inte säga att jag haft det nu heller, för det vore att ta i. För någon vecka sen hade jag en… Fortsätt läs
Två gånger kvar med terapeuten. Sen slutar han. Jag kan bara hoppas på att få en ny, vettig kontakt igen efter sommaren. Men nog om det – och fram med funderingar om spegling och reflektion i allt vi har omkring… Fortsätt läs
Tiden läker alla sår sägs det, om och om igen. Personligen tycker jag nog mer att det handlar om att lära sig leva med såren – eller som i det här fallet, sorgen. Det händer inte så ofta längre, men… Fortsätt läs
För ett par timmar sen – tidigt som fan på morgonen, när jag var ute med min hund… tänk att det är möjligt att helt plötsligt bryta ihop vid tanken på att man inte har en pappa längre. Och det… Fortsätt läs
Tiden går och läker alla sår. Or so they say. Vet inte riktigt om jag instämmer i det, men däremot så tar vardagen över sorgen. Plus att man får lite distans.
Men så kommer de där dagarna. Första födelsedagen utan… Fortsätt läs
Nu kan jag med gott samvete kalla mig 40+. I lördags fyllde jag 41, och det var min första födelsedag utan pappa. Shit, vad ledsen jag var på morgonkvisten. Jag saknar honom så jag tror jag smäller av.
Jag hade… Fortsätt läs
Jag fyller år på lördag. Tack och lov fyller jag 41 – pappa hann vara med när jag blev medelålders. Men nu är han inte med längre, och det är min första födelsedag utan pappa. Det känns inte sådär jävla… Fortsätt läs
