Förstasidan

Jag har bloggat om livet med bipolär sjukdom (typ II) sedan strax efter att jag fick min diagnos. Livet är onekligen en resa, och för tillfället befinner jag mig på en rätt bra plats.

 

Häng gärna med och läs om hur jag hanterar – det mesta, faktiskt. 🙂

 

/Malinka P.

Det är inte första gången jag jobbar i kreativa projekt. Herregud, vad många sådana jag gjort i mina dagar. Jag har gjort egna, och betalda sådana. När jag gör mina egna projekt har jag ett arbetssätt som brukar fungera väldigt bra för mig, och som gör att slutresultatet oftast blir oerhört bra. Jag säger det inte i någon slags önskan om att låta bättre än jag är, utan – det blir bra, helt enkelt.

För mig är innehåll och presentationen av det (layout, utseende, whatever man vill kalla det) lika viktigt. Det ena fungerar inte utan det andra. Den här gången började jag med innehållet. Det är flera månader sedan jag började skriva, och jag skriver lite till och från sedan dess. Skriver gör jag i Word, och för tillfället är det bara en lång rad med stycken – minnesbilder, upplevelser, tankar och så vidare.

Och det är här någonstans som tankarna om hur det här faktiskt ska se ut, kommer in. Det är nödvändigt att börja fundera på det tidigt, för mig. Det bestämmer nämligen, i alla fall delvis, hur jag ska tänka när jag skriver.

Nu bestämde jag mig tidigt för att det här ska bli en blandning av text, fotografi och eventuellt akvarell (fast kanske inte – vi får se). Det innebär att jag vill att det ser ut på ett visst sätt, och jag bestämde mig snabbt för att text och bild i väldigt hög grad kommer att samverka. Ni får se sen när det är färdigt hur det blir, och nöja er med mina något luddiga förklaringar tills vidare. 🙂

Så det jag gör just nu, är att skriva och börja fippla lite med layouten. Den beror också lite på huruvida jag ska göra en tryckt bok eller en e-bok (det lutar för sekunden åt en e-bok, nu igen) – ska jag göra en e-bok har jag lite större valmöjligheter (anser jag, i alla fall). Det här är en fas som kommer att ta ett tag. Det finns många sätt att göra det på som skulle vara snyggt och ge det intryck och förstärka mitt budskap på det sätt jag vill, men det måste kännas minst 110% rätt – annars går det inte.

Jag är fruktansvärt kinkig. Det här kommer att ta tid och energi. Tursamt nog tycker ju jag att sånt här är skitkul, så jag kommer inte att ha tråkigt en enda sekund. Det kommer att vara otroligt pilligt och jag kommer att behöva rota igenom alla mina fotografier, samt ge mig ut på nya fotoäventyr med hunden för att fotografera mer (och nya självporträtt, dessutom). Men ack, så jävla roligt.

Kortfattat kan man säga att efter en tids fokus på enbart innehållet, har mitt arbetsflöde nu blivit väldigt rörligt och flytande. Jag rör mig mellan text och layout till funderingar om bildmaterial, och så tillbaka igen. Det är verkligen en snårskog av funderingar, men fi fan, vad det är roligt.

Och med risk för att låta väldigt sådär självgod – men alltså, bloody hell, vad det här kommer att bli bra. Jag har några stycken som får läsa det jag skrivit hittills, och reaktionerna hittills har varit väldigt, väldigt positiva. När jag tänker på slutresultatet med text, bild och hela baletten – oh, damn. Oh, daaaamn. Fi fan, det kommer att vara så in i helvete jävla snyggt, för det första, och för det andra kommer läsaren att få ett slag i magen för mer eller mindre varje uppslag. Jag måste kanske lägga in tomma uppslag lite här och var, bara för att ge läsaren en chans att återhämta sig innan nästa.

För övrigt kan jag säga att själva skrivandet inte är någon rolig process. Igår satt jag och grät när jag skrev, och idag mer eller mindre grät jag en skvätt till. Men processen är påbörjad, och jag kan inte sluta nu. Jag vill inte sluta nu.

 

Arkiv
Translate