selfie 2020

Det här är min blogg om att leva med diagnosen bipolär sjukdom, typ II. Min blogg är mer dokumenterande och reflekterande än något annat.

 

Jag hoppas att du hittar något du gillar.

 

Mvh,
Sonya Malinka Persson

Translate
Arkiv

Jag har alltid varit den där som alltid har näsan i en bok. Alltid. Jag har varit den som tryckt i sig 3 – 4 böcker i veckan. Minst. Tills en vacker dag för en drös år sedan (runt 10 – 12 år, skulle jag tro) när jag insåg att jag inte läst på väldigt länge. Min förmåga till koncentration och att fastna i en bok var som bortblåst.

Även om jag haft väldigt mycket annat att tänka på, uppenbarligen, har det ändå känts som ett handikapp att inte kunna läsa. Själva läsandet i sig – alltså, att faktiskt läsa en text, det är inte den som försvunnit. Det är koncentrationen, att kunna läsa utan att börja titta på andra saker i rummet, börja tänka på annat, behöva börja om och så blir det ändå samma sak igen. Det är fruktansvärt irriterande. Och någonting man vänjer sig vid och till slut accepterar att det är så.

Det senaste året har jag känt lite till och från att suget börjat komma tillbaka. Jag har läst någon enstaka bok, kanske ett par. Men det har tagit tid, och det har varit lite småjobbigt. Trots det har jag vid ett par tillfällen fått boknoja och köpt böcker som jag sedan inte läst. Eller bara läst någon enstaka. Jag har fått böcker, som jag bara läst någon enstaka av.

Senast jag fick böcker är bara någon vecka sen. Jag fick tre böcker av en kompis – och jag har läst två. Två böcker inom loppet av en vecka. För mig, som knappt har klarat att läsa EN bok, är det helt otroligt.

Och det bästa av allt är att jag vill fortsätta läsa.

Det råkar nämligen vara så att jag har rätt mycket böcker. Jag har flera Kallaxhyllor (från IKEA) i olika storlekar, varav den största är full till bredden med böcker från båda hållen. Jag skulle verkligen behöva ha alla hyllor stå ut från väggarna, men jag bor inte tillräckligt stort för att kunna göra det. Fast nu brister snart bokhyllorna under alla böcker, så jag måste nog börja fundera på att möblera om i vilket fall.

Jag har haft såna här perioder förut. Jag hade en period förra året när jag läste ett par, tre böcker på kort tid. Tror jag hade en period året innan det också, jag minns inte riktigt. Varje gång, hittills, har det inte blivit mer än så. Men jag hoppas så att det här är gången som allt förändras till det bättre. När jag faktiskt fortsätter läsa, och kan hålla koncentrationen. För det vore så fantastiskt ljuvligt – trots allt är jag en bokmal av rätt stora mått.

Just nu känns det som att jag kommer att läsa en del. I och för sig; jag har inte så mycket annat för mig om man bortser från att jag tittar en hel del på tv-serier (Star Trek: Voyager just nu). Det är alldeles för varmt, både ute och inne, för att orka göra något ambitiöst. Jag har slut på alla mina bastyger, så jag kan inte sy. Och även om jag hade det, skulle jag förmodligen vänta i vilket fall.

Och vet ni? Jag har många olästa böcker här hemma, så det är inte klokt. Böcker jag köpt själv. Böcker jag fått. Böcker jag behöll efter min pappa. Skönlitteratur. Facklitteratur. Böcker jag läst hundra gånger och vill återvända till. Böcker jag inte skulle ha köpt själv, men som säkert kommer att vara fantastiskt bra.

Varje bok är en egen värld. Varje bok innehåller gamla vänner, eller personer jag ännu inte lärt känna. Fan, det ska bli sååå roligt att ge mig in i böckernas värld igen. Håll tummarna för att det här håller i sig, nu. ♥

Och bara som en liten knorr på slutet – jag kanske till och med får för mig att börja skriva något själv, också. Det är ju något jag velat göra länga, utöver den bok jag redan skrivit.

Håll tummarna för det, med. 🙂