Förstasidan

Jag har bloggat om livet med bipolär sjukdom (typ II) sedan strax efter att jag fick min diagnos. Livet är onekligen en resa, och för tillfället befinner jag mig på en rätt bra plats.

 

Häng gärna med och läs om hur jag hanterar – det mesta, faktiskt. 🙂

 

/Malinka P.

Jag tror att jag har berättat att jag har börjat lägga undan pengar för att kunna skaffa mig en ny hund så småningom. Det går hyfsat bra – bättre än jag någonsin hade trott om mig själv. Där ser man vad man är kapabel till, när målet är tillräckligt viktigt. Jag har inga som helst problem att upprätthålla mitt köpstopp, utöver det allra, allra viktigaste.

Det som gör mig stressad i överkant är när mängden saker som är sådär allra, allra viktigast för att mitt liv ska fungera, växer. Senast idag var jag tvungen att ta en bra bit över tusenlappen av mina sparpengar. För den som kommer ihåg sådant har jag ju generösa vänner som hjälpte mig att skrapa ihop en dator som vida överstiger min gamla dators förmåga. Tyvärr har den vissa saker för sig som kräver nya delar – och hade det bara varit den här delen, hade det inte varit så jättehemskt. Drygt, men inte allra värst.

Men när jag samtidigt behövde investera i en ny stavmixer (jag använder en sådan minst två ggr/dag) och hämta ut mediciner samtidigt, plus betala sista delen på en skuld till en kompis – då försvinner det väldigt mycket pengar från min sparkonto som ska gå till hundköp.

Det här gör mig så stressad att jag bryter ihop. På riktigt, alltså. Jag har precis suttit och grinat ögonen ur mig, för att jag blir så jävla rädd att jag inte kommer att ha tillräckligt den dag det finns valpar av den ras jag vill ha (rasen har en enda aktiv uppfödare i hela Sverige). Jag blir livrädd för att jag inte kommer att kunna skaffa den hund jag vill ha. Det finns hur många andra raser och hundar som helst, såklart, men nu råkar jag vilja ha det jag vill ha, och för en gångs skull vill jag inte nöja mig med mindre.

Och jag behöver ha en hund. Jag har vetat det om mig själv ända sedan Ella var valp. Jag har varit livrädd för den dag hon skulle lämna mig, och nu står jag här, hundlös. Jag går inte utanför dörren om jag inte måste. Jag gör inte ett skit – alls. Det är fullständigt jävla värdelöst att vara utan hund. Med hund kan jag vara den jag vill vara. Utan hund är jag inte mycket att ha, för mig själv. En hund ger mig större möjlighet till balans, och det ger mig utrymme att vara den jag vill vara (sorry att jag upprepar mig).

Så kanske blir det aningens tydligare varför det känns så extremt katastrofalt när jag måste använda pengar från mitt sparkonto. Jag vet ju att det kommer att gå in mer pengar där allt eftersom. Men bara tanken och synen på kontoutdragen där summan minskar, gör mig fruktansvärt orolig och stressad. Det är enormt påfrestande.

Jag är fullt medveten om att det här bara är tankar och känslor. Jag är fullt medveten om att ingetdera nödvändigtvis är sant. Jag har bestämt mig för att jag ska ha den hund jag vill ha och inget annat. Men när hjärnan börjar jävlas är det inte särskilt underhållande att vara med och leka.

Det här är ett av skälen till att jag ofta ber om hjälp med pengar. Just nu ber jag om hjälp på Facebook, och har fått ett par större bidrag. Men det räcker inte, och just nu känns det mest som att jag tar ett steg framåt och två steg bakåt.

Så känner du dig generös just idag, får du jättegärna stötta mig. Alla bidrag är välkomna, oavsett storlek. För varje peng som går in på mitt sparkonto, kommer jag ett steg närmare min hund. Skriv gärna “hundköp” som meddelande, så jag vet vad pengarna är tänkta till.

De här alternativen är tillgängliga:

Paypal: voff@thebeast.se
Swish: 0700 10 25 78

Min plan är att när jag har min hund(valp), ska jag bjuda in alla som varit med och stöttat, på en liten meetup där mina mecenater får träffa mig och min hund. Det känns som ett trevligt sätt att visa vad pengarna har gått till – för att inte tala om bra socialisering och miljöträning för min hund.

Stort tack på förhand. ♥ ♥ ♥

 

Arkiv
Translate