Jag slant på handen och råkade, min vana trogen, göra ett nytt utseende till bloggen. Jag gillar att förnya mig ungefär en gång om året, så förhoppningsvis kommer jag att klara av att ha ett tema som inte går åt svart/vitt/grått, utan faktiskt har lite färg. Den som lever får se, tänker jag. 🙂
När jag var yngre (betydligt yngre, alltså) hade jag varje år en förjävla asdryg nyårsångest. Sån där rejäl som fick mig att bryta ihop och tro att jag skulle dö, typ. Jag låg och hulkade och grät för att jag var livrädd för vad det nya året skulle innehålla. Man vet vad man har, men inte vad man får – och det gäller även tid. Jag har inte haft den där typen av ångesten på rätt många år, faktiskt, för vilket jag är oerhört tacksam, men den här gången trodde jag att jag skulle åka dit på det faktiskt. Fast det var nog mest min märkliga pms som spökade, för när nyårsafton väl var här satt jag i soffan och pöste med djuren i stället. Det var dessutom relativt lugnt med fyrverkerier, så det var lätthanterligt och jättemysigt.
Av någon väldigt skum anledning så känns det här nya året väldigt bra. Det känns som att det kommer att bli ett bra år, och det glädjer jag mig åt. Jag tänker att jag ska sätta upp några mål som jag vill uppnå – och faktum är att jag tror att det kan vara möjligt.
- Nytt boende
- Möta mina rädslor
- Yoga/meditera
- Skuldsanering
- Leva mer autentiskt
Nämligen är det så, vilket jag blir så sjukt fascinerad av, att min god man haft semester under hela december – men hon har inte legat på latsidan för det. Hon bad kontoret förbereda en ansökan om skuldsanering, och strax innan jul fick jag hem lite saker jag skulle fylla i och skicka tillbaka. Det var frågor som hade att göra med varför jag dragit på mig skulder, vad jag har gjort åt situationen, och så vidare. Det har tagit emot att sätta sig och skriva ihop något vettigt om det, men jag fick faktiskt arslet ur tidigt på morgonen den första januari, innan jag gick och lade mig. Om tidsplanen som jag förstått den, kommer att hålla, så skickas den här ansökan in nu under januari. Har jag tur har jag ett svar till sommaren.
Det här med boende är ju en fråga som jag bråkat med i många, många år vid det här laget. Förhoppningsvis, nu när jag har en ny, vettig god man, torde det gå att göra något åt. Och tro det eller ej; mina grannar är numer det minsta problemet, även om jag kommer att uppskatta att bo någon annanstans enbart på grund av dem, också.
Att möta mina rädslor och att göra mig fri från dem i så hög grad som möjligt. Ja, herregud, man kan verkligen undra vad fan jag tänkte med när jag bestämde mig för att det var en god idé. Just för ögonblicket är jag i och för sig väldigt trött och en aning groggy, men jag har lovat mig själv att göra det, så jag får väl börja fundera över hur jag ska åstadkomma någon förändring på det området.
Yoga och meditation – ja, jag har ju redan provat det och märkte snabbt att det är väldigt bra för mig. Jag får lättare att hålla fokus och min kropp trivs bättre när den får rörelsen man får genom yoga.
När det gäller detta med att vara autentisk – ärlig mot sig själv om vem man är. Inatt innan jag lade mig fick jag ett ryck – jag har hur länge som helst velat blogga om konst, och framför allt bildanalys när det gäller konst/fotografi. Jag har en domän (min gamla fotoblogg) som legat och skräpat i något år, och vips hade jag gjort om den till en helt ny blogg (engelskspråkig) som kommer att innehålla skriverier om just konst, fotografi, bildanalys och så vidare.
I kombination med detta funderar jag på att leta fram mina akvarellfärger och faktiskt måla lite igen. Jag har inte gjort det på… jag vet inte hur många år, och tanken på att göra det känns väldigt bra. Jag har ingen som helst utbildning när det gäller att måla, men jag tycker om att göra det. Dessutom är det mitt enda konstnärliga uttryck där jag tycker om att använda jordfärger.
Jag gillar att jag steg för steg, även om det tar lång tid, tar mig tillbaka mot den person jag har varit. Fast äldre och förhoppningsvis aningens klokare och visare, hoppas jag. 🙂
För att återkoppla till ingressen – vad tycker ni om det nya utseendet? Vad tycker ni är viktigt när ni läser en blogg? Är utseendet relevant alls, eller kan det vara en skitful design som ni inte bryr er om? Innehållet kan ju tyckas vara viktigast, men jag är nog lite yrkesskadad och tycker att sättet ett innehåll presenteras på kan göra underverk för hur det tas emot av mottagaren. Vad får ni för intryck av bloggen såsom den ser ut nu, jämfört med hur den såg ut tidigare?
Som slutkläm i det här inlägget önskar jag er läsare god fortsättning på det nya året. Hoppas ni får ett fantastiskt år. ♥