Jag avger inga nyårslöften. I alla fall inte den traditionella sorten – sluta röka, banta, börja träna, och så vidare. De har man ju brutit redan innan man gått och lagt sig första gången på det nya året. Det jag brukar göra i stället är att lova mig själv att tänka på något särskilt under ett år.
Exempel på detta kan vara att jag ska tänka lite extra på min hälsa under ett år. Eller att jag ska satsa på att vara så lycklig jag kan under ett år. Att vara så o-specifik som möjligt tror jag är nyckeln till att lyckas.
I år tror jag att jag ska lova mig själv att i så hög grad som möjligt satsa på att släppa taget om mina rädslor. Och då tänker jag naturligtvis på de där djupare rädslorna jag går runt och släpar på. Min ormfobi är en sak – den går trots allt att göra något åt, ganska lätt också, om man känner för det.
Något som är lite klurigare och kräver lite mer, är att göra sig av med rädslan att bli övergiven. Det är ju något som påverkar hela ens liv – hur man relaterar till andra, hur man hanterar sina relationer, och så vidare.
Jag tänker mig nämligen som så att jag skulle vilja leva lite friare. Jag känner rätt mycket folk, men har ytterst få nära relationer. Det gör mig inget, sådär i största allmänhet, men jag skulle vilja känna mig friare känslomässigt på den fronten. Jag vill kunna ha en öppen, rättfram kanal av känslor att projicera, både på mig själv och på andra.
Det skulle vara väldigt skönt, bara som omväxling.
Jag har inte riktigt funderat på hur jag ska bära mig åt för att släppa taget om mina rädslor – men å andra sidan; det är faktiskt fortfarande år 2018. Plus att jag inte måste komma på det redan den första januari. Men det är helt klart något som är värt att jobba på.
Ett sätt som jag var så duktig och började med (jag vill skriva förra året, men än så länge var det faktiskt i år) i början av året, var att träna yoga och meditera. Båda de sakerna är sådant som dels får mig väldigt fokuserad, dels ger andra mentala och fysiska fördelar, och på det stora hela får mig att må rätt bra. Jag tror att jag ska ta upp dem igen. Hur, när, hur ofta, varför och så vidare, återstår att se.
Överhuvudtaget tror jag att jag ska satsa på att fortsätta min resa mot att nå så hög grad av tillfrisknad som möjligt, samt att fortsätta jobba på att vara den bästa version av mig själv som jag kan vara. Jag har i rätt många år velat vara en bra människa, och jag tror faktiskt att jag är det – men man kan alltid utvecklas.
Tänker du avge något nyårslöfte? Vad, i så fall, och hur tänker du göra för att nå ditt mål?