Förstasidan

Jag har bloggat om livet med bipolär sjukdom (typ II) sedan strax efter att jag fick min diagnos. Livet är onekligen en resa, och för tillfället befinner jag mig på en rätt bra plats.

 

Häng gärna med och läs om hur jag hanterar – det mesta, faktiskt. 🙂

 

/Malinka P.

Herregud, vad jag har väntat. Och kämpat. Ni som har följt mig länge vet ju att jag har ägnat rätt mycket tid åt att brottas med Överförmyndarnämnden här i stan för att få den god man jag vill ha. De har ju vägrat att utse den personen, vilket slutade med att jag dels gjorde en stämningsansökan (som det inte blev något med), samt gjorde en ny ansökan om god man direkt till Tingsrätten.

Det är snart ett år sen jag skickade in min nya ansökan om god man. Idag, efter många turer fram och tillbaka med yttranden hit och dit, har jag fått beslut från Tingsrätten – där den person jag önskar mig utses till god man för mig.

Äntligen.

Det bästa av allt är att Tingsrätten inte bara beslutat till min fördel, utan i beslutet också tar upp varenda skäl Överförmyndarnämnden framfört för att inte utse den här personen, och skär sönder dem i småbitar.

Jag är så sjukt jävla nöjd med att ha fått det här beslutet. Dels av ren jävla princip. Dels för att detta är den enda människa jag träffat i det här sammanhanget som har en vettig inställning till mig som huvudman. Här är det inget tycka-synd-om-och-klappa-på-huvudet och nedlåtande skit, utan det handlar om att hjälpa mig praktiskt så att jag kan nå en så hög grad av tillfrisknad som möjligt.

Det finns jättemånga fördelar med det här, och inte bara för mig. Västerås kommun har notoriskt vägrat att anlita personer från det här företaget där min nyss utsedda god man jobbar – enbart för att de kan och har lust, och för att de har puckade värderingar.

Det här innebär att fler personer kommer att kunna använda sig av det här företaget, vilket jag tycker är helt fantastiskt bra. Framför allt eftersom de faktiskt finns här i stan.

Så till min stora glädje innebär dagens nyheter att det kanske kan bli lite ordning och reda – och positiv förändring, i mitt liv. Det skulle verkligen inte skada. Nu kommer det ju att finnas någon som kan se vad som är fel, där jag inte har den kompetensen utan bara får en känsla av att något inte stämmer.

För att inte tala om någon som kan hålla reda på en massa information och kunskap om diverse olika grejer jag vill, så jag inte gör fel på ett sätt som bara blir dåligt.

För mig är det här oerhört, oerhört glädjande.

Och tänk att jag envisades så länge att jag fick som jag ville till slut, ändå. ♥

 

Arkiv
Translate