Sonya Malinka Persson

bloggar om livet med bipolär sjukdom

Sociala medier

Fy fan, vad trött jag blir. Och inte bara sova-trött, jag blir trött på hela grejen. Tänk att det aldrig ger sig. Denna totala oförmåga att hålla dygnsrytmen stabil – och konstant. Min dygnsrytm rullar och rullar och det är tamejfan stört jävla omöjligt att hålla den stadig.

Först vill jag be om ursäkt/ge en förklaring till min frånvaro de senaste veckorna. Dels har det varit val som jag i den sista slutspurten faktiskt intresserade mig för (fast att jag förtidsröstade innan det), dels har jag haft nån slags pms med tillhörande mens och varit totalt ointresserad av det mesta, faktiskt.

Men det var det där med sömnen. Klockan är för tillfället ganska precis 05.14 på morgonen och jag har varit vaken sen strax före tre på eftermiddagen igår. Jag känner mig inte särskilt trött och skulle nog kunna hålla mig vaken ett bra tag till.

Och med tanke på att nuvarande dygnsrytm hållit i sig i ungefär en vecka, kanske lite drygt, är det på tiden att den rör sig. Det verkar stört omöjligt att flytta den baklänges – vill säga; sova för lite så att jag blir trött på kvällen. Det spelar ingen roll om jag bara sovit en stund, jag blir pigg på kvällen/natten i vilket fall. Det ska oerhört mycket till om jag ska bli så trött att jag tar mig i säng innan tre.

Så nu sitter jag i stället här och funderar över om jag ska hålla mig vaken till så sen eftermiddag jag bara orkar. Då kommer jag att sova över kvällen och en bit in på natten. Detta kommer att innebära att mitt dygn förhoppningsvis framåt slutet av veckan kommer att ligga någotsånär normalt. Hur länge det håller sig? Tja, en vecka, kanske. Max, skulle jag tippa på. Sen sitter jag där halv fyra på morgonen igen och tänker att jag måste diska, tvätta strumpor, nattkissa hunden och så vidare, och sen är klockan helt plötsligt fem.

Jag fattar inte. På riktigt – jag fattar inte hur detta är möjligt. Varför är det så jävla svårt att hålla en normal, vettig dygnsrytm. Just nu är det en av mina större porrfantasier – att hålla en normal, vettig dygnsrytm. Det vore såååå skönt att inte behöva planera sömn i flera dagar för att lyckas komma upp i tid en viss dag.

Att kunna vara social på ett åtminstone relativt spontant sätt med mina vänner. Att kunna umgås dagtid. Att kunna boka in tider med läkare och annat utan att behöva oroa mig för hur min dygnsrytm kommer att se ut just då. Det är så sjukt jävla tröttsamt.

Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska sova nu eller sen. Det dryga är ju att ju mer jag funderar, desto senare (tidigare) blir det, och ju längre kommer jag att sova om jag går och lägger mig nu. Samtidigt vet jag också att om jag inte sover kommer det att ta mig flera dagar att återhämta mig från en så lång vakenperiod. Jag är inte tjugo längre (tack och lov!), så jag fixar inte riktigt att hålla mig vaken länge på det viset längre. 😀

Äh. Vad fan. Jag testar att gå och lägga mig (ca 05.35). Jag ställer klockan på tolv, och hoppas på det bästa. Jag kanske får sms:a en kompis och be om telefonväckning – och att jag ska ha rest på mig innan vi lägger på.

Jag blir vansinnig på detta.

 

  • 4
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Arkiv
Translation

Coolast i stan

optio | Hela Sveriges förvaltarenhet