Det har varit slött med bloggandet ett tag. Det beror nästan uteslutande på värmen, faktiskt. Kan låta löjligt, men jag har aldrig i hela mitt liv fungerat bra i och med värme, och den här sommaren är nog tamejfan den vidrigaste jag någonsin varit med om. Jag trodde att min hunds (Ella) andra sommar var den vidrigaste, men ack, så fel jag hade.
Det är så in i helvete jävla varmt. Och inte nog med att det är sjukligt (farligt!) varmt utomhus – det är dessutom så in i helvete varmt inomhus att det inte går att existera. Hela min tillvaro just nu går ut att ta mig från den sekund jag vaknar till den sekund jag somnar, utan att typ dö däremellan. Jag är utomhus så korta stunder som möjligt, det blir bara rastning av hunden (runt ett par hus, typ), inne sitter jag utslagen framför datorn och kedjeröker och sprutar vatten på armar och ben, eller så stoppar jag in huvudet under duschen med kallvatten på och sätter ihop det i en tofs så allt vatten får rinna ner i nacken – tills det torkar, vilket går fort.
Det här är inte ett liv. Jag kan gnälla i vanliga fall över att jag inte har något liv – men det här är enbart en tillvaro. En existens. Jag kan inte tänka. Jag kan inte röra mig. Värmen trycker på huden så jag smäller av – och jag smäller av varje sekund. Den enda gång det känns hyfsat är när jag står i duschen – men jag kan inte bosätta mig i duschen, det liksom funkar inte. Jag kan inte koncentrera mig nämnvärt, alls. Jag vill inte äta. De senaste dagarna har jag stundvis känt att hjärtat slår hårdare än normalt – riktigt otäckt, faktiskt. Inget skrämselskott, men jag märker att det är annorlunda än normalt.
För att inte tala om att jag tycker synd om mina djur. Om jag tycker det är jobbigt, måste det ju vara fruktansvärt påfrestande för djuren som trots allt har några fler hårstrån på kroppen än vad vi människor har. Ella, hon tror att hon skulle kunna gå rätt långt, men är helt slut när vi kommer in. Både hon och katterna ligger gärna på golvet, i stället för i soffan, kattmöbler, sängen och liknande. Och jag förstår dem verkligen. Jag själv sover ovanpå överkastet med en filt som täcker mig med ett pyttelitet hörn, typ – mest för att jag vill ha någon form av täcke.
Jag kan verkligen inte för mitt liv förstå hur folk kan tycka att det här är mysigt. Att inte vilja frysa är en sak. Att medvetet vilja existera och leva i en värme som mer eller mindre tar kål på en – nej, jag fattar inte. Det jag däremot kan förstå är att det är lätt för folk att dö i den här värmen. Jag hörde exempelvis om någon som tog en kort promenad med sin gamla hund, och när de kom in lade sig hunden ner och dog. Jag är inte ett dugg förvånad.
Just nu är det 29,5 grader varmt i mitt kök. Just sayin’.
Det här är första året jag på riktigt insett att de svenska somrarna hädanefter kommer att se ut såhär. Därför har jag bestämt mig för att jag på något sätt måste skramla ihop en rejält stor peng så jag kan investera i en hel rad saker för att sänka temperaturen inomhus. Att det är varmt ute är en sak – finns det någonstans man kan komma undan är det mer ok att det är varmt ute. Det är när det är lika varmt eller varmare inomhus som det blir riktigt jävla plågsamt.
Så; till nästa sommar vill jag investera i tre eller fyra AC – en i varje rum, helst. Jag vill också införskaffa mig mörkläggningsgardiner till alla rum, helst också att använda som draperier mellan hall/sovrum och hall/vardagsrum, och kanske mellan hall/kök. Utöver det vill jag också köpa på mig sån där fönsterfilm man har till bilar för att minska insläpp av solljus och värme – och sätta i ALLA fönster.
Rimligen borde jag kunna få ner temperaturen så att det blir rimligt att fungera. Jag är konstant utmattad och känner mig sjuk, som det är nu. Och jag verkligen avskyr det faktum att jag inte kan tänka eller fungera normalt. Ok för ett par veckor, men i flera månader!?!?!? Temperaturen i mitt kök steg till 25 och uppåt redan i mitten av april, och därefter har det varit under 20 grader kanske två gånger. I morse var temperaturen inne i mitt kök på hela 33 grader.
Jag vet att folk är olika, och det är helt ok – men jag måste erkänna att finns det något jag blir oerhört provocerad och irriterad av, så är det när folk säger att jag ska gå ut, sitta i skuggan någonstans, åka iväg och bada, och liknande. Att ge sig iväg och bada innebär si och så mycket tid i en bil som man nästan dör av att sätta sig i. Jag utsätter vare sig mig själv eller Ella för det mer än det allra, allra mest nödvändiga. Inomhus är vi i alla fall i skugga, vi har tillgång till kallt vatten, fläktar och så vidare – och så kan vi gå ut korta stunder så Ella får pinka och skita. Mer än så – jag orkar inte. På riktigt.
Men helt seriöst, jag bryter snart ihop.
Jag vill bo i ett hus utanför stan med stora träd som ger massor med skugga, och en stor tomt så djuren kan vara ute så mycket de vill – och med en sån där barnpool så vi alla kan slänga oss ner och bada när vi smäller av. GE MIG!!!