Ett av mina främsta mål när det rör min bipolaritet har alltid varit att uppnå någon form av stabilitet. Balans, om man så vill (kanske är det ett bättre ord, till och med – jag vet inte). Det tycker jag att jag har gjort. Allting är naturligtvis relativt, och ingenting är någonsin hugget i sten, men jag är mer stabil än jag någonsin har varit i hela mitt liv.
Att vara stabil är dock inte samma sak som att vara lycklig, och det anser jag att man måste ha klart för sig – även vi som är bipolära. Det enda stabilitet gör för oss är att se till att vi inte flaxar så förbannat upp och ner – men den gör oss inte nödvändigtvis lyckliga. Lycka är för den delen inte heller jämförbart med en hypo-/mani. Det finns stora skillnader i hur allt det här uttrycker sig och känns. Mediciner gör bara så mycket för en person; mitt litium hjälper mig att hålla mig stabil, men jag blir inte lycklig av det.
Alla människor ställer olika krav på sina liv. För en del räcker det med att vara stabila. För mig personligen är stabilitet och balans förvisso att föredra jämfört med obalans med allt som hör till, men jag vill ha och behöver mer för att känna att mitt liv ska vara värt att leva.
Jag funderade alldeles nyss när jag var ute med hunden och kom fram till att även om jag lever med min bipolaritet, under kontroll förvisso, men ändock, så kan jag inte ta hänsyn till hur andra bipolära vill ha sina liv. Jag kan inte heller ta hänsyn till och anpassa mig efter någon slags mall för hur bipolära personer ska eller bör fungera. Hur andra personer, med eller utan bipolaritet, fungerar och vill ha det, får stå för dem. Jag har inget ansvar för det – det enda jag har ansvar för är hur mitt eget liv ser ut.
Därför har jag bestämt mig för att jag vill vara lycklig. Inte sådär desperat, på låtsas, mellan depressionerna – utan jag vill vara lycklig, på riktigt. Ingen hypoman, hysterisk, exalterat glädje, utan lycklig. Vardagslycklig, gärna aningens förhöjd.
Därför kommer jag med väldigt stor sannolikhet att ägna en god tid framöver i den här bloggen, åt att skriva om just det. Vardagslycka. Planer, funderingar, allmänna tankar om lycka och hur jag tänker uppnå den. Den som känner mig personligen vet att det aldrig kommer att handla om någon hysteri eller överdrivenhet, utan om en stillsam vardagslycka, fast på en annan nivå än den jag har nu.
Vill man läsa mer om den mer intensiva, mentala delen i allt det här rekommenderar jag att man börjar följa en av mina andra bloggar. Där skriver jag (på engelska) just nu ganska intensivt om attraktionslagen (law of attraction).
Så välkommen till den aningens nya vinklingen på den här bloggen – om hur man som tidigare levt under den fruktansvärt påfrestande tyngden av bipolär sjukdom kan vända helt och faktiskt göra sig själv lycklig.
Sug på den, ni – men ge fan i sockret! 😀