Sonya Malinka Persson

bloggar om livet med bipolär sjukdom

Sociala medier

Jag började så bra på det här inlägget, men så bajsade internetanslutningen på sig och jag fick starta om datorn utan att spara. Nåväl – tur att man kan skriva om. Det blir lite annorlunda, men kommer att bli så bra. Det här är några saker jag vill lyfta min tacksamhet inför just idag – enjoy.

Tacksamhet

Kan man vara tacksam över sin tacksamhet? Ja, jag kan det. Under många år har jag fråntagits det mesta som har spelat någon roll, jag har fråntagits både saker, människor, relationer, djur, pengar, och så oerhört mycket mer. Jag har levt på luft och vatten.

I det läget är det väldigt lätt att bli tacksam för väldigt lite. Det är där jag är nu – och för det är jag tacksam. När man redan har vad som anses vara ett normalt liv där man faktiskt mår gott, inte behöver lida nämnvärt, upplever jag att det är svårare att hitta den där enkla, raka tacksamheten.

För mig är det så lätt.

Generositet

Är det något som gör mig tacksam på gränsen till fånigt, så är det andra människors generositet. Man kan i väldigt hög grad argumentera för att jag själv har försatt mig i den situation jag befinner mig i – och det skulle dessutom vara mer än sant. Men det innebär inte att det är vare sig lättare eller roligare.

Därför blir jag så oerhört tacksam när någon känner sig lite extra generös och delar med sig av sina pengar, de gånger jag har det extra jobbigt med min ekonomi – som till exempel nu. Den generositeten gör nämligen att jag kan slappna av en aning och inte stressa upp mig så oerhört över whichever situation jag befinner mig i just då.

Därför vill jag rikta ett jättestort tack till er som vid ett eller annat tillfälle bidragit med en peng när jag behövt det som mest.

Tack.

Dolly

Jag har döpt min bil till Dolly, efter ungefär ett och ett halvt års relation med henne. Det är ett jättefånigt namn som inte alls överensstämmer med min självbild, men efter den här tiden blev det en dag så oerhört tydligt att min bil heter Dolly. What can I say, what can I do?

Jag är så otroligt tacksam över att ha en bil som fungerar. En bil som rullar framåt och bakåt när jag säger åt den att göra det. En kombi, dessutom (min första!) som gör att jag kan ha Ella (hunden) i bur där bak. Visst har den varit trasig några gånger, men det har varit förhållandevis billigt att laga den (bortsett från skadegörelsen förra våren som kostade nästan lika mycket som jag betalade för hela bilen).

Men friheten det innebär att ha en bil är klart underskattad. Det kostar en hel del – det är jag den första att erkänna. Men jag kan till exempel åka och storhandla utan att vara beroende av någon annan.

Bara det, liksom.

Dessutom är jag så otroligt tacksam över att ha en bil som får stå i fred på sin parkering. Min förra bil utsattes för både inbrott och stöld, och det slutade med att jag åkte omkring i en bil som såg ut som att jag själv hade stulit den och brutit sönder startlås och hela plasthöljet runt ratten.

Den här bilen är hel och fin och har en hel, fin och fungerande startkolv.

Bara det, liksom.

That’s it för tillfället – och nu känner jag mig jävligt tacksam över att jag har en säng, för nu ska jag gå och sova!

 

  • 7
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Arkiv
Translation