Man kan tycka precis vad man vill om Cesar Millan, The Dog Whisperer, men enligt mitt sätt att se saken är han en mästare på att hantera hundar. Vad jag tror att de flesta kritiker av Cesar Millan glömmer bort är att han inte är hundtränare, utan det han sysslar med handlar om något helt annat. Just nu ägnar jag en hel del tid åt att titta på en drös av hans nyare avsnitt, och det han har att säga är väldigt intressant ur många perspektiv.
För mig som lever med bipolär sjukdom (vilket innebär att kastas mellan två motpoler av mående – bra eller dåligt) är det väldigt viktigt att på olika sätt sträva efter balans. Det kan man göra och uppnå på lite olika vis, till exempel genom att äta bra och sova ordentligt. Medicinering och terapi är också väldigt viktiga instrument i det här med att må bra – eller i alla fall bättre.
Men det finns en sak som i alla fall för mig är så otroligt viktigt, och det är att ha en hund. Jag delar möbler med en hund och två katter, och de har olika uppgifter i sin relation till mig. Katterna står för mys, gos och lite annat smått och gott. Min hund fungerar till stor del som känslomässig barometer för mig. På henne märker jag när jag är instabil. Tack vare henne behöver jag gå ut flera gånger om dagen, även om jag varken vill eller orkar.
Just det här med att se sin hund som en barometer för hur man mår och hur man känner sig anser jag vara väldigt mycket i linje med hur Cesar Millan ser på hundar och hur man hanterar dem. Är man själv obalanserad och osäker får man en obalanserad hund som hittar på diverse olika hyss, beroende på individ och så vidare. Därför är det så sjukt intressant att se hans program. Dels får man som hundägare rätt bra insikt i hur man kan få sin hund att bli mer balanserad, men också väldigt god insikt i hur man själv blir balanserad.
Det här inlägget handlar mindre om Cesar Millans skicklighet som “hundtränare” (vilket han inte är – jag skulle säga att han är mer av en beteendevetare när det gäller hundar), och mer om hur man kan använda sin relation till och med sin hund för att göra sig mer stabil. Jag vill absolut inte att det ska bli någon diskussion eller kritik omkring de metoder han använder. Men jag gillar verkligen hur han hela tiden säger att han rehabiliterar hundar men tränar människorna (hundägarna).
Jag märker väldigt tydligt på min hund när jag är instabil. Hon blir skitdryg på promenad, börjar göra lite som hon vill hemma och är sämre på att lyssna när jag blir frustrerad på grund av det. Jag känner givetvis oftast av själv när jag blir instabil, men det blir extra tydligt genom min hund. Sen skulle jag ljuga om jag sade att det är lätt att samla ihop sig och bli sådär lugn och bestämd som man bör vara för att det ska fungera. Men det är inte lätt alla gånger, när man är instabil och fladdrig, irritabel och på dåligt humör.
Och där vill jag poängtera att när jag säger lugn och bestämd (Cesar säger calm and assertive), så betyder inte det ondsint och elak, utan snarare tydlig och bestämd. Vem bestämmer – hunden eller jag? Man måste inte bli elak för att visa det. Det handlar om att visa vad som är ok uppförande, och vad som inte är ok. Min hund är drygt åtta, och det räcker oftast med en blick, en visad tand eller ett lågt morrande från min sida (ja, jag morrar åt min hund ibland) för att hon ska göra det jag vill. Jag behöver oftast inte ens säga vad det är jag vill – hon vet ändå.
Jag vill på intet sätt säga att jag är en perfekt hundägare, eller för den delen, att min hund är perfekt. Far from it. Hon har många knäppa grejer för sig som jag inte lyckats få bukt med. En del av dem skulle säkert funka bättre om jag dels jobbade mer med dem, dels var mer jämnt stabil, andra kanske skulle bli bättre om jag visste mer om just hundträning. Men just träning av hund är inte min starka sida, och jag måste erkänna att jag är rätt ointresserad. Dessutom kräver det, i alla fall om man vill göra det mer seriöst, att man är just konstant stabil – och hittills är det ju den där konstanta stabiliteten som lyser med sin frånvaro i mitt liv.
Men att ha hund är för mig ett viktigt verktyg i arbetet att hålla mig åtminstone någotsånär stabil.
Tycker man om hundar och tror att det skulle vara bra för ens egen rehabilitering rekommenderar jag starkt att skaffa en.