Det skriver jag mest för att det ska låta mer dramatiskt än det egentligen behöver vara. Jag har sovit ett par, tre timmar för lite – och det i kombination med att kriget i trapphuset fortgår på det mest löjliga vis (och jag är inte den som krigar) gör att jag märker att jag börjar bli lite paranoid och allmänt låg igen. Jag satt och funderade lite på vad jag ska göra för att boosta mitt ego och stoppa känslan av fel-het.
Först vill jag säga att i morse hade jag turen att träffa på en person som är anställd hos min hyresvärd, som dels verkar väldigt vettig, dels har i alla fall litegrand att säga till om. Jag tog upp saker som en av grannkärringarna har för sig, om lappar hon sätter upp (som jag fotograferat med mobilen för att ha som bevis), att hon gör det enbart för att hämnas (och det är så extremt låga och löjliga saker att ni skulle svimma om ni visste), och hur fruktansvärt jobbigt det är att hela tiden anklagas för saker som ingen vettig människa skulle ens komma på tanken att gnälla på. Han fick också följa med mig upp för att se om mina kattlådor luktar på ett sätt som möjligen skulle kunna störa grannarna (hon som bor rakt under mig menar att det luktar kattpiss i hennes badrum när jag gör rent kattlådorna).
Till min stora glädje och tacksamhet konstaterade han att näh, mina kattlådor luktar inte. Dessutom tyckte han att det kanske vore läge att jag fick flytta – men det kommer aldrig att hända, därför att VD’n vägrar att låta mig göra det. Jag drog hyresvärden inför hyresnämnden för ett par år sedan och fick ett blankt nej. Hittills har han inte ändrat åsikt, trots att jag om och om igen, flera gånger per år fokuserat på somrarna, tigger och ber på mina bara knän att få flytta.
I vilket fall. Hela grejen gör att jag blir nojjig. Jag är trött eftersom jag sovit för lite. Jag är hungrig (håller på att åtgärdas med kycklingfilé i ugnen). Jag ska inte överdriva och säga att jag helt plötsligt mår väldigt dåligt, för det gör jag inte. Men jag känner mig låg och om jag är oaktsam kan hela min positiva flow jag har varit i under ett par månader eller så, rinna iväg någon annanstans. Jag vill poängtera att den positiva flow jag pratar om inte är en hypomani. Det jag pratar om handlar om att det börjar hända bra saker i mitt liv – och att jag börjar tänka på ett annat sätt om mig själv, att jag förtjänar att må bättre, ha det bättre, och så vidare.
Det som händer när såna här saker dras upp är att jag börjar tvivla på mig själv. Jag börjar tvivla på just det där huruvida jag verkligen förtjänar att ha det på ett annat, bättre sätt än jag har det nu. Kanske är det så att allt jag har gjort fel i mitt liv gör att jag har det så som jag förtjänar.
Än så länge vet jag att de här tankarna inte är sanna. Men jag vill inte komma till den punkten där jag är övertygad om att jag inte förtjänar mer än det absolut sämsta man kan tänka sig. Därför tänkte jag ägna några teckennedslag åt att övertyga mig själv om att även jag har rätt att njuta av livet.
Så här följer nu dagens egoboosting-thingie.
Jag förtjänar att ha ett boende jag trivs i, där jag kan slappna av och göra sådant jag tycker om. Jag förtjänar att ha ett boende där mina djur kan trivas och få leva som de förtjänar. Jag förtjänar att ha ett hem där jag inte behöver oroa mig för vad andra tycker och tänker och gör för att svartmåla mig. Jag förtjänar att må bra och att leva på ett sätt och i en miljö som får mig att frodas och blomstra. Jag förtjänar att le och skratta för att jag tycker om att leva i stället för att känna mig sur och grinig, rädd och bitter.
Jag förtjänar också att omge mig med människor som helhjärtat tycker om mig. Människor som tycker om mig för att jag är jag, inte för vad jag eventuellt kan ge dem för någonting – oavsett om det handlar om tjänster, prylar eller annat. Jag förtjänar att känna mig uppskattad och behövd på rätt sätt. Jag förtjänar att låta andra människor hjälpa mig utan att känna mig skyldig eller att jag måste ge dem något tillbaka.
Annat jag förtjänar är att kunna ägna mig åt sådant jag tycker om. Sådant jag trivs med, sådant jag får både nöje och tillfredsställelse av. I mitt fall handlar det om att kunna fotografera, sy, blogga, ägna mig åt webdesign och layout, studera… I största allmänhet; vara så kreativ jag bara kan i så stor utsträckning som möjligt.
Det finns nog mer jag förtjänar, men för tillfället förtjänar jag framför allt att äta – speciellt eftersom min kycklingfilé börjar bli färdig. Skriver jag mer nu blir den torr och tråkig. 😀