Min boendestödjare är ju för rolig vissa dagar. Ibland säger hon till mig att jag är en så otroligt fantastisk människa. Ni vet, de där dagarna man känner sig så o-fantastisk att man helst vill slå en slägga i nacken på sig själv. Då kan hon få för sig att kläcka ur sig såna där grejer.
Det här blir inget långt inlägg, men jag bara kom på att hon säger att jag är så fantastisk ibland, och jag började undra vad det är som gör att jag är så fantastisk. Och jag har tamejfan ingen aning. Och tro’t eller ej, jag har inte ens en dålig dag. Jag vet bara inte vad det är som gör att just jag skulle vara så jävla fantastisk.
Om någon vet, får ni hemskt gärna upplysa mig. Det är ju lite småkul att veta vad andra tycker att man har för goda sidor – framför allt de dagar man själv undrar varför omvärlden inte skjutit en i ryggen ännu.
Just idag känner jag mig dock lite små-fantastisk bara för att jag gör mitt yttersta för att INTE köpa tyg för en tusenlapp. Jag har för första gången köpt tyg på tyg.se och är hittills supernöjd. Det jag sytt i hittills är av en helt annan kvalitet än något tyg jag någonsin köpt, faktiskt. Jättekul! Men jag vill ha MER! Och då är det otroligt lätt att låta det tunga pekfingret råka komma åt köp- och betalaknapparna. You know the drill.
Men stoiskt låter jag bli och envisas med att fråga mig själv; behöver jag verkligen tio meter linne? På riktigt? Just precis nu? För att inte tala om 200 extra långa knappnålar!?
Svaret blir nej, och än så länge har jag lyckats låta bli. Jag kanske borde köpa ett par skor i stället!? 🙂
Vågen för mig, tack! 😀