Jag hade en bokad tid med min pygmépsykolog senare idag. Eller, snarare, tidigt idag. På förmiddagen, alltså. Det var vad han hade att välja på. Förmiddag eller förmiddag. Jag utmanade ödet och tog en sån tid, och har försökt vända dygnet såpass att det skulle funka. Men… självinsikt rockar.
Det är bara att inse. Jag gick och lade mig för ett tag sen (klockan är halv två nu) för att i alla fall ha en liten chans att faktiskt fixa det hela. Jag har haft ågren över det här hela dagen och bestämt mig och bestämt om mig fram och tillbaka om huruvida jag tror att det går eller ej. Till slut var det bara att inse att nej. Det kommer inte att funka. Jag kommer inte att komma upp i tid, och om jag mot all förmodan skulle råka gå upp i tid skulle jag vara i princip medvetslös och bara kläcka ur mig ljud såsom ööööh uuuh ggghnnnnngg och så vidare.
Inte särdeles givande.
Och det hela suger radvis med fula ord, eftersom jag nu äntligen har fått en psykologkontakt (så länge det varar!) och jag verkligen vill göra mitt bästa för att få ut så mycket som möjligt av det hela. Men jag tänker att det är bättre att jag bokar av det hela och är ärlig med varför, i stället för att jag ska försova mig och vakna lagom i tid när jag skulle ha varit hemma igen och genom det ha dragit på mig en kostnad om 200 spänn för något jag inte fått ut något som helst av (eftersom Landstinget fakturerar när man inte dyker upp).
Nu får jag vänta ytterligare två veckor till nästa gång, och den absolut enda fördelen med det är att jag förhoppningsvis har fått svar på vad den där sömnregistreringen jag gjorde förra helgen gav för resultat. Flödesmätningen av näsan vet jag ju redan hur det gick, och där ska jag ju få en sån där radiofrekvensbehandling (det låter ju så klatchigt och avancerat, inte sant? 😀 ).
Men det känns ändå som ett smärre misslyckande att veta att jag inte fixar att ta mig upp för att komma iväg till en förmiddagstid. Jag fattar inte att det ska vara så in i helvete svårt att kunna kontrollera det här med sömnen, när man vaknar, graden av medvetande och så vidare. Det är faktiskt något som jag verkligen tycker är riktigt jävla tröttsamt.
Nu ska jag dock gå och lägga mig igen och se om jag kan sova.
Bah.