Förstasidan

Jag har bloggat om livet med bipolär sjukdom (typ II) sedan strax efter att jag fick min diagnos. Livet är onekligen en resa, och för tillfället befinner jag mig på en rätt bra plats.

 

Häng gärna med och läs om hur jag hanterar – det mesta, faktiskt. 🙂

 

/Malinka P.

Jag är trött, av någon skum, okänd anledning, och har lite svårt att fokusera tankarna. Igår fanns det en hel rad saker jag ville skriva om, men då kom #minatvåliv i vägen och krävde utrymme. Nu är jag som sagt var trött i stället, men jag ska försöka få ner åtminstone några saker jag gått och funderat på.

Det handlar om den här gastric bypass operationen jag har velat göra i flera år, och som jag utretts för under ganska precis 2½ år nu. En utredning som i mitt tycke pågått minst ett år för länge, på grund av vad jag anser vara diverse mottagningars fullständiga inkompetens.

I vilket fall. Där jag har stått och hackat i 1½ år, är ju det här med att jag har sömnapné. Och att jag inte kan använda en cpap-maskin eftersom jag får panikångest. När jag lämnade tillbaka den utrustningen – och det gjorde jag i mars förra året, så upplyste jag om att jag har trånga luftvägar i näsan och kanske det har något med saken att göra? Sköterskan jag pratade med slängde bort den upplysningen som om den inte vore värd ett skvatt.

För att göra en lång historia kort; jag fick ta tag i det där med trånga luftvägar själv. Jag gick till min husläkare i mars i år, fick en remiss, var där för ett tag sen och har varit där idag igen för att göra en flödesmätning i näsan. Det var inte något avancerat – en sköterska tejpade igen ena näsborren med en tunn, tunn slang instucken, och så fick jag andas med stängd mun i en mask. Sen fick jag göra om samma sak efter 20 minuter, med nässprayade näsborrar. Har inte den blekaste hur det gick, men har telefontid på tisdag för att få reda på saken. Och jag måste säga att här kan vi snacka om effektivitet, att saker går undan och faktiskt blir av. Hittills är jag så jävla nöjd.

Nu på fredag ska jag göra en ny sömnregistrering. Jag vet inte riktigt hur många jag har gjort vid det här laget, men det är nog… tja, kan det vara sammanlagt fyra!? Fem med den här. Den här gången är det Uppsala som har beställt den. Och jag är orolig. Faktiskt väldigt orolig. Min boendestödjare tycker att jag ska låta bli att oroa mig – åtminstone tills efteråt. Och jag försöker, men det är inte helt lätt. Jag är nämligen orolig att det här… jamen ni vet; this is it. Att om den här sömnregistreringen visar dåligt resultat, att de vägrar mig operation då.

Så jag har planerat. Dels bad jag om att få göra det över en helg, därför att har jag bara en natt på mig sover jag extremt dåligt och är orolig att jag inte ska vakna i tid eftersom de vill ha tillbaka utrustningen på morgonen. Helst jättetidigast av alla. Så nu får jag det här över en helg, vilket jag är asnöjd med. Och för att underlätta för mig själv så mycket jag kan, har jag planerat några saker;

  • jag ska ta allergitabletter, eftersom jag dels reagerar på pollen, dels reagerar svagt på djuren som alla tre släpper päls just nu
  • jag ska använda nässpray så mycket jag får fram tills, och under helgen
  • jag ska bädda rent i sängen innan jag lägger mig på fredag
  • jag ska använda ett annat överkast som inte är så nedpestat med katthår

Allt har kanske inte nödvändigtvis med min eventuella sömnapné att göra, men jag vill ändå göra det jag kan för att underlätta så mycket det går.

Allt detta i kombination med att jag slutat äta Lamotrigin, borde rimligen, tycker jag, påverka min sömn till det bättre. Jag är trött och minnessvag, men jag är ganska säker på att jag berättat att det här med att jag slutat äta Lamotrigin, påverkat min sömn till det bättre rent generellt. Även på lägre doser har den tydligen påverkat mig utan att jag märkt det. Nu, helt utan, sover jag bättre, jag är piggare och orkar mer, jag sitter inte och somnar OM jag inte är extremt jävla aströttast av alla, eller har ätit väldigt mycket – men då tror jag att vem som helst riskerar att hamna i matkoma.

Rimligen tycker man ju att den här sömnregistreringen borde visa bättre resultat än någon annan (den absolut första jag gjorde – gissa vad jag åt då!? Ni gissade rätt – jag åt Lamotrigin!) jag gjort tidigare.

Håll tummarna, för jag är livrädd att det ska skita sig på något sätt och jag får stå utan operation hur jag än vrider och vänder mig själv ut och in.

Arkiv
Translate