Egentligen är det helt jävla galet. Under några dagar har jag funderat lite löst på att återuppväcka min gamla politiska blogg, bara för att det faktiskt är rätt kul att blogga om annat än livet med bipolär sjukdom. Nån bland mina Facebookvänner tyckte att jag kunde ha en och samma blogg till allt. Och visst, i teorin.
Men i praktiken – näh. Jag är egentligen inget större fan av blandade bloggar. Jag gillar att fokusera på en sak. Men jag har haft ungefär hundra biljarder bloggar under mitt liv på nätet (cirka 20 år), och det är jävligt drygt att ha många bloggar samtidigt.
Så. Efter bara någon dag så bestämde jag mig för att jag skulle ha en till blogg, där jag kan blogga om annat jag tycker är roligt. Politik, konst, kultur, fotografi, filosofi – you name it.
Och eftersom jag är så jävla bäng som jag är, så ville jag ha en egen domän till det. Igen. Tidigare har jag använt mig av subdomäner, men den här gången sade min hjärna klart och tydligt på jävligt hög volym att JAG VILL HA EN EGEN DOMÄN TILL DEN HÄR NYA FLASHIGA BLOGGEN!!!!!
Suck.
Så innan jag visste ordet av hade jag köpt mig en ny domän. Nu är de inte så dyra – en .se domän kostar runt 120 spänn inklusive moms, så man dör inte. Inte ens jag. Fast jag gjorde det här natten till idag, och när jag vaknade hade jag världens ågren. Jag funderade till och med på att ringa mitt webhotell och säga att jag gjort ett misstag och kunde jag ångra köpet!?
Fast jag gjorde inte det.
För jag tänkte som så att ingen dör, ingen smäller av, ingen blir av med hus och hem eller mat eller toapapper eller så. Jag överlever. Alla andra överlever. Dessutom är det kul med egen domän.
Så. Nu har jag suttit och fipplat med den nya bloggen. Jag har beslutat mig att använda den till egoboosting, att bara skriva om sånt jag tycker är roligt och viktigt. Alla politiska grejer är kanske inte så hahaha-roliga, men you get the point.
Och trots att jag haft ågren, att jag tvivlat på om det här var en så jävla bra idé, om domännamnet verkligen är så bra (fast jag tror att det är det), så känns det ändå bra. Och när jag tänker på att jag ska använda den till att utmana mig själv (det där med tristess, ni vet), som egoboost, till sånt som min hjärna gillar och mår bra av att tänka på – så känns det faktiskt ännu bättre.
Såhär ser det ut. Klicka på bilden så kommer ni dit (öppnas i nytt fönster). Det finns bara ett inlägg än så länge, men såsom alla andra bloggar kommer den att fyllas på allt eftersom.
Och faktiskt, nu när jag sitter här vid midnatt, så känns det faktiskt rätt bra. Jag tycker att jag är rätt knäpp som nödvändigtvis måste ha en egen domän, för att inte tala om att jag är knäpp som drar igång ytterligare en blogg, men vad fan. Jag är arbetslös, jag har inget bättre för mig. Jag kan lika gärna sitta och pyssla med bloggar som med något annat. Förmodligen är det här dessutom mer givande än mycket annat skräp man kan syssla med, både on- och offline.
Så ni tar väl tillfället i akt och följer min icke-bipolära blogg också!? =)