Ni vet, det här när saker och ting inte alls går som de är tänkt att gå, och när andra saker samtidigt fungerar alldeles fantastiskt. Kaoset som uppstår i hjärnan, när den inte kan bestämma sig för om man mår bra eller dåligt eller varför inte mitt emellan.
Kortslutning.
[column_half]
Idag hade jag tid hos sjuksköterska på Affektiva. Ni vet, i stället-för-psykolog, som de envisas med att vägra ge mig. Jag har haft ett par tider tidigare som jag bokat av pga sjukdom och så, så jag tänkte att jag måste pallra mig iväg idag vare sig jag vill eller ej. Dessutom behöver jag ta mig iväg och ta blodprover inför bytet till Litium. Planen var att göra två saker vid ett tillfälle.
Det började bra. Jag tog mig upp jättetidigt för att ta ut Ella (vi gick inte ut så sent, bara för att jag skulle ta mig upp), och kom in igen. För blodproverna ska man vara fastande. Jag ringde dock lite samtal, och till slut blev det så att jag sket i att ge mig av på morgonen för att ta blodprover. Jag tänkte antingen göra det på eftermiddagen eller en annan dag.
Kommer inte iväg i tid för att ta blodprover på eftermiddagen. Kommer däremot i god tid till Affektiva, och när jag ska registrera att jag är där, får jag veta att jag inte har någon tid idag – den var igår.
Jag var så. jävla. säker.
Jag har varit helt övertygad om att det var idag, under… tja, det är i alla fall flera dagar. Men tro på fan, när jag kom hem och tittar på kallelsen så stod det igår. Jävla skit.
Så det var bara att åka hem igen och se snopen ut. Tog mig dock i kragen och åkte och hämtade hem ett paket – en lampa jag köpt på Tradera. Den är så vansinnigt söt så ni anar inte – jag är jättekär! Men det här med att åka och hämta paket – shit, vilket jävla projekt det är (i stil med att åka och ta blodprover). Jag har en period nu när jag inte alls har energi eller komma-igång-kraft att göra sånt. Så att jag fick hem det där paketet var en stor, fet jävla bedrift kan jag upplysa om.
När jag kom hem var jag hungrig och allmänt grinig. Åt och hamnade i seriös matkoma.
Dessutom hatar jag snön.
[/column_half][column_half_last]
Å andra sidan. Å andra sidan så har jag kommit en bra bit på väg med detta att förnya mitt hem. Jag har nya taklampor i varje rum, jag har ett gäng bords- och vägglampor, jag har nya gardiner, jag har draperier i dörrhålen mellan hall och sovrum och hall och vardagsrum.
Och jag är så nöjd. Jag är så jävla nöjd. Jag är så himla glad över att jag har kommit så långt att jag börjar prioritera mitt hem och att trivas här. Jag har inte trivts i mitt hem på åratal (av andra anledningar i och för sig, men i alla fall). Jag har inte tyckt att det varit viktigt. Jag har inte hittat saker jag velat ha, eller åtminstone inte som jag haft råd med.
Men så återfann jag ju Tradera och charmen med att handla där. Och jag ska egentligen inte säga att jag handlar särskilt mycket där, för det tycker jag inte att jag gör. Men ett par, tre saker i månaden blir ändå litegrand efter ett tag. Och det är inte heller några überdyra saker jag köper, även om en del av dem (som en orientalisk ljuslykta jag äntligen vann idag) är/blir lite dyrare än jag egentligen skulle vilja.
Men det spelar ingen roll. Jag kan leva med det. Jag ökar mysfaktorn i mitt hem för varje dag som går, och jag är så. jävla. asnöjdast. Ni anar inte. Det är värt så absurda mängder i min värld just nu.
Sen finns det ju annat jag stör och retar mig på till vansinne, men jag tror att jag tar det en annan dag. Inte nu när jag arbetat mig upp till en stark tycka-om-mitt-hem-känsla.
(Tja, förutom mängden päls som Ella släpper så fort man tittar på henne, som draperar golven i tjocka mattor av.. ööh, päls!?)
[/column_half_last]