Tänk att mediciner fungerar, ändå

Jag upphör aldrig att fascineras över att mediciner fungerar, ändå. De kanske inte alltid fungerar som det är tänkt, men någon har verkligen funderat och funderat på hur man på något sätt skulle kunna motverka si och så i symptomväg. Helt otroligt.

Och jag måste också erkänna att jag personligen hyser väldigt stor tilltro till mediciner. Åtminstone de som presenteras för mig som bipolär. Jag ska berätta varför…

[column_half]

När jag började äta Venlafaxin för drygt fyra år sen, hade jag otroligt svårt att föreställa mig att någonting överhuvudtaget skulle kunna hjälpa mig må bättre. När jag tänker tillbaka på tiden därförinnan är det med viss förskräckelse och förundran – att jag ens lyckades hålla mig upprätt. Nu har jag ätit det ett tag, och jag har lärt mig hur jag fungerar på och med just den medicinen. Och jag funkar bra på den. Jag reagerar oerhört snabbt när jag höjer eller sänker dosen – framför allt innan jag började äta Lamotrigin och Voxra. Jag vet flera tillfällen där jag haft svår ångest och varit nära att bryta ihop fullständigt – och vid en höjning av dosen har det tagit några timmar, och sedan har jag mått bättre. Det sägs att det ska ta längre tid, men jag vet att det tog ungefär ett dygn när jag började, innan jag märkte skillnader. Små, förvisso, men ändå. Jag satt en hel helg i förundran över att det gick att må på ett annat sätt än jag gjort innan.

Det har tagit mig ett bra tag att förstå vitsen med Lamotrigin. Nu efter den här höjningen (och säkningen pga tröttheten) börjar jag förstå hur den påverkar mig. Den är verkligen stämningsstabiliserande. På riktigt. Och det retar mig att jag blir så in i helvete trött av den. Men jag börjar också förstå hur man kan dra i Lamotrigin och Venlafaxin tillsammans, för att åstadkomma ett bättre mående (som t ex – sänk Venlafaxinet och höj Lamotriginet om jag inte blev så jävla trött). Jag ser bilden framför mig av en stor pizzadegbit som slungas runt till att bli en stor rund pizza. Ungefär så tänker jag mig – ungefär…

När jag träffade den här kuratorn några gånger i vintras/våras, så sade jag vid flera tillfällen att jag var så tacksam för Voxra, eftersom de gav (ger) mig mer energi. Hon sade lika många gånger till mig att det inte var tabletterna som gjorde saker, utan jag själv. Och visst, jag såg inte röken av några tabletter när jag grovstädade hela diskbänken, hela mikron och så vidare. Men jag envisas ändå med att mena att hade jag inte ätit Voxra, så hade det inte blivit av därför att då hade jag inte haft energin att göra det.

[/column_half][column_half_last]

 

ros

Lite annat skvaller…

Nu när jag har sänkt dosen av Lamotrigin, är det lättare för mig att utvärdera bettskenan. Nu har jag sovit snart en vecka med bara 50mg Lamotrigin per dygn, och jag tycker att jag är piggare. Jag är fortfarande lika lat (eller bekväm, som mitt boendestöd envisas med), men jo, jag känner mig piggare. Dessutom har jag börjat drömma igen. Jag har inte drömt särskilt mycket på flera år, och jag antar att det har med andningsuppehållen att göra. Om man vaknar hela tiden så finns det ju liksom ingen tid att drömma på. Men det har jag börjat göra nu, och det är otroligt intressant. Jag ska inte säga att jag minns allt, för det gör jag inte – men jag vet att en del av det har varit riktigt skumt 😀

Däremot märker jag att jag trots sänkning av Venlafaxinet (som jag brukar reagera väldigt starkt på – sist gick jag in i en rejäl depression) och nu Lamotriginet, så känner jag mig ändå hyfsat ok. Jag fick till exempel idag väldigt tråkiga nyheter, och trots att det berör en person jag står nära, så har jag inte brutit ihop och kommer med stor sannolikhet inte att göra det heller om det fortsätter kännas på det här viset.

Det enda jag egentligen har känt av är en viss nedgång i allmänt mående, men inte på ett deprimerat vis, samt en viss irritabilitet och grinighet häromkvällen. Så jag märker ju och noterar att medicinerna gör skillnad – det gör de. Men det är lite småkul att märka att det trots allt funkar.

Men. Knowing me så litar jag inte på att det håller i sig om jag till exempel skulle få för mig att fasa ut alla mediciner och gå utan ett tag. Det skulle inte fungera. Alls.

bird_row

För övrigt – någon som noterar att
bloggen har ett helt nytt utseende? =)

Jag fick en nyck och bara…
gjorde om. Hoppas ni gillar det!

[/column_half_last]

Insamling

På grund av omständigheterna omkring de myndigheter som ständigt lägger sig i mitt liv har jag förlorat möjligheten att själv lägga undan pengar i sparandet till min hund.

 

Därför är jag helt beroende av stöd och bidrag.

 

Via länken nedan kan du lämna ett bidrag i valfri storlek, som kommer att hjälpa mig på vägen till en ny hund.

 

Stort tack på förhand.

 

Bidra till insamlingen – klicka här.





Sociala medier
Köp min bok!
Nyhetsbrev
Translate
Arkiv
Coolast i stan

optio | Hela Sveriges förvaltarenhet