Jag har ordnat till mitt gamla konto på Tradera. Vet inte riktigt varför jag fick för mig det, men jag gjorde det i alla fall. Därefter har jag porrsurfat främst lampor.
[column_half]
Under alla mina år med depressioner och skit (typ de tio senaste eller så) har jag och mitt hem inte legat särskilt högt på prioriteringslistan. Nu har jag kommit så långt att mitt hem börjar bli viktigt igen, och det gläder mig oerhört.
Som nu. När jag porrsurfar på Tradera och hittar ungefär en biljard saker jag vill ha. Innan jag visste ordet av hade jag budat på tre lampor, och insåg att OM jag skulle vinna alla tre auktionerna skulle det resultera i att jag är pank resten av månaden. Tack och lov blev jag överbudad på en av auktionerna, så antalet jag hade kvar att vinna eller förlora var två.
Då hittade jag nästa lampa. Jag gick och drog och drog på det och funderade och funderade. Men eftersom jag förlorade första auktionen, tänkte jag, så gör det ju inget om jag köper den lampan i stället. Den är dessutom 50 spänn billigare.
Visst är den alldeles för jävla snygg för att inte sitta på min vägg?
Jag lade mitt bud 20 sekunder innan auktionen var avslutad, och jag vann givetvis. Drygt 100 spänn plus frakt. Bilden härunder visar den första lampan jag vann för typ 150 spänn plus frakt.
Just nu väntar jag på en auktion som tar slut i morgon. Det är en väldigt fin lampa som skulle matcha mina röda fönsterlampor jag har i sovrummet, men jag har hittat en annan som jag skulle kunna döda för.
[/column_half][column_half_last]
Tyvärr är den lite för dyr, till och med i utgångspriset, för att jag ska ha råd. I alla fall om någon budar på den först, så att det blir krig. Då har jag inte en chans (den utgår från 299 spänn, munblåst glas).
Men… det var ju det där med att vara bipolär, dåh. Nu har jag kommit in i en shoppingrusch jag inte känt på ungefär hundra år eller så. Det känns lite som att jag är gjord av pengar, och att ingenting spelar någon större roll därför att jag budar på lampor och kommer att ha så många fina lampor när jag är klar, att mitt hem kommer att stråla som en solig sommardag året om.
Och tänker jag på att jag kanske har turen att kunna flytta härifrån så småningom, så blir det ju ännu roligare. Då ska jag ha alla dessa lampor, jag ska ha nya gardiner, ett nytt överkast, jag ska ha en ny soffa och nytt köksbord med stolar, jag vill ha en ny TV – och så vidare. Och även om jag rent rationellt och intellektuellt förstår att jag inte kan köpa allt det där på de få hundralappar jag har mitt konto just nu (och de är väldigt få kvar), så känner jag mig ändå sådär löjligt lockad av att buda, buda, buda, buda, buda…
När jag var yngre shoppade jag mycket och ofta för att må bättre. Så är det inte numer. Oftast shoppar jag för att det är saker jag behöver. Att slösa för mig kan innebära att hamstra handtvål till badrummet. Det är så löjligt, liksom. Men som just precis nu, så blir det lite som en feber.
För tillfället hyfsat hanterbar. Jag har fortfarande nånstans koll på att jag har inte råd.
Men jag vill. Åh fy helvete, vad jag vill. Och jag skulle kunna tänka mig att förhandla med säljaren av den här sista lampan för att kunna betala den till månadsskiftet om jag budade och vann. Bara för att lampan är så in i helvete jävla snygg, för att jag vill ha den, och för att jag är så grymt, sjukt jävla astrött på att aldrig ha råd.
Om jag hade större summor pengar är detta en sån där grej jag skulle vilja ha min framtida god man till. Att kunna hejda mig de gånger jag får för mig att jag måste, måste, måste shoppa, shoppa, shoppa tills… tja, jag vet inte vad.
[/column_half_last]
Men det är en förjävla stark feber nu. I blodet. I kroppen. I hjärnan. Och jag funderar litegrand på hur mycket detta har med höjningen av Lamotriginet att göra. Stämningsstabiliserande – jo, tack. Jag märker det. Kanske stabiliseras det lite mer när jag sänker dosen av Venlafaxin (började med det idag – sänkte med en sån där liten, söt tablett på 37.5mg). Vi får se hur just den biten utvecklar sig… men just nu har jag shoppingnojja.