Stötta mig

Jag ägnar mycket tid åt att blogga på ett flertal bloggar, om saker som är viktiga för mig.

 

Om du tycker att det jag skriver om är viktigt, stötta mig gärna genom att donera en slant.

Jag har precis suttit och roat mig en liten stund med att läsa gamla inlägg från ett par år tillbaka.

Det är riktigt intressant att se vilka problem jag hade då och hur allt har förändrats sen dess. För det har det gjort, även om det kanske inte alltid känns så. Till exempel hade jag för cirka 2½ år sen extrema problem med sömnen. Jag sov extremt lite och det var stört omöjligt att kontrollera det hela. Jag hade fortfarande kontakt med AF Kultur då, och skulle ut och arbetsträna var det tänkt. Med tanke på att jag var betydligt sämre då än nu, gick det inte sådär superbra.

retroEn annan sak som slog mig när jag läste lite gammalt, var att innehållet i bloggen har förändrats. Då handlade det mycket om effekter av diverse mediciner (Ergenyl, sömntabletter osv), och de väldigt små framsteg jag gjorde i diverse saker. Nu känns det som att det handlar om större saker. Större händelser, större tankar, större allting. Jag vet inte hur ni som läser uppfattar det hela – särskilt inte ni som följt med hela vägen sen jag startade upp den här bloggen… men för mig personligen så har mina funderingar förändrats rätt radikalt. Men det är klart; nu har jag haft min diagnos ett par år, och jag har gått igenom lite allt möjligt i samband med det. Det roar mig en aning, det här med mailet jag fick för ett tag sen med frågan om att mota hypomanier i dörren – att någon faktiskt kommer sig för att fråga mig om det. Mig, av alla människor. Jag har väl ingen koll på sånt!? Fast jag kanske har det. Eller. Inte nödvändigtvis på det, men sådär överlag. Hur som haver så har jag tillbringat större delen av mitt liv i intimt umgänge med radvis av depressioner av en eller annan anledning. Alltså kan jag utan att skämmas säga att av den saken har jag en hel del erfarenhet.

Jag gillar’t 🙂

Och faktiskt är jag väldigt tacksam över att jag tog mig för att starta upp just den här bloggen. Jag har drivit många bloggar genom åren, och de flesta av dem har jag avslutat förr eller senare. Just nu driver jag den här samt en blogg som behandlar konst, kultur och politik (hittills främst politik, skall erkännas), och jag hoppas att båda kommer att leva vidare. Det jag i alla fall tänkte komma fram till var att det här med att skriva om saker hjälper mig att fundera över dem, och att komma någonstans med tankarna omkring whatever det är jag funderar på. Jag är väldigt förtjust i sånt där som handlar om självinsikt, personlig utveckling och så vidare. Dessutom vill jag gärna tro att jag är rätt bra på att driva mina tankar vidare, att se på dem hyfsat objektivt (inte alltid, men i alla fall ibland) och att vända och vrida på  det mesta några varv eller tusen.

Det får mig för övrigt att (väldigt osökt) tänka på vad jag sysslat med de senaste nätterna (jag har vänt på dygnet och har otroligt svårt att vända tillbaka det). Jag har porrsurfat. Inte på vad vem som helst skulle kalla porr, utan jag har porrsurfat på Hemnet. Hus. Fritidshus, främst, eftersom jag inte behöver ha en stor gård med massor med skog och åkrar. Men fritidshus med året-runt–standard. Små torp. Renoverade torp, orenoverade torp. Med totalt platta tomter och bara gräsmattor, med kuperade tomter med stenar, buskar, blommor, äppelträd och så vidare.

Ja, och idag har jag porrsurfat utbildningar. Högskolekurser. I Uppsala, där jag vill bo förr eller senare.

Och vet ni. Hus och studier är bland det sexigaste jag vet. Shit i helvete, det är varning för snigelspår på det. Seriously. Jag har velat bo i hus, ostört på landet utan grannar, huuuur länge som helst. Åratal, really. Och jag älskar att plugga. Jag vill ha flera stycken examen i olika ämnen. Jag är 30hp ifrån en fil kand i konstvetenskap. Jag vill plugga idé- och lärdomshistoria, etnologi, estetik… kanske ledarskap och organisation, bara för att. Ja, och lite annat smått och gott också.

Ja, jävlar.

Nu ska jag försöka låta bli att fastna i fler utbildningar utan satsa på att gå och sova i stället. Kanske jag lyckas komma i säng innan halv tre – det vore skitbra (update; jag misslyckades rejält – jag har cirka fem minuter på mig nu och det lyckas jag aldrig med).

Sov gott, hörrni 🙂

Translate
Arkiv
Coolast i stan

optio | Hela Sveriges förvaltarenhet