Visst har jag väl sagt att jag börjat träffa en kbt-människa på Hälsocenter här i Västerås!? Hälsocenter där man kan få hjälp med en hel del, men bland annat hälsa, vikt, rökning och så vidare. För min del handlar det om att få hjälp att minska mitt sockerberoende och i längden – obviously – min vikt.
I vilket fall. Jag är faktiskt inget större fan av kbt. Jag måste erkänna det. Första gången jag hörde talas om det var för… uuhm… kanske 8 – 10 år sen!? Min bästa kompis var timanställd på ett boende för tonårskillar som var dömda för straff och väntade på att.. ja, hur det nu var. Ett ungdomsboende för kriminella tonårskillar, i alla fall. Hon berättade att hon fått läsa in om kbt och skulle börja utöva det i samtal med killarna. Redan då tyckte jag att det lät märkligt. Att byta ut ett beteende mot ett annat, och strunta i bakomliggande orsaker!?
Jag är helt övertygad om att det finns poänger med kbt och att det är väldigt effektivt på de personer som det fungerar på. Det jag gjort på Hälsocenter so far, har än så länge inte fungerat nämnvärt. Jag är nog mer lagd åt samtalsterapihållet, faktiskt. Jag gillar att gå in på djupet, att filosofera över det ena och det andra, försöka klura ut, helst så detaljerat och smärtsamt som möjligt, och därefter göra förändringar på egen hand.
Trots att jag och kbt inte är bästa kompisar, så fick jag idag ett redskap att använda som jag faktiskt tror på. Kanske för att den inte bara byter ut det ena mot det andra, utan för att det faktiskt går åtminstone ett steg längre och djupare. Jag ska berätta… 🙂
Tekniken kan användas på vilken problematik som helst, och har tre steg, kan man kanske kalla dem. Situation, reaktion/handling och konsekvens. Anteckna på ett papper för varje grej, och efter ett tag bör man kunna se ett mönster i hur man reagerar på givna situationer och vad konsekvenserna är, både kortsiktigt och långsiktigt.
Jag tänker utgå från mig själv, som vanligt.
SITUATION
Jag får reda på något som gör mig upprörd, arg och ledsen.
REAKTION/HANDLING
Jag blir ledsen och vill äta glass och/eller choklad.
Här kan man också, om man vill, skriva in en alternativ reaktion/handling. Hur skulle man kunna göra i stället?
KONSEKVENSER
kortsiktigt (-) gott, ökar välmåendet, ger intryck av att hjälpa till att hantera/orka med situationen.
långsiktigt (+) skam och skuldkänslor, bygger på viktproblem, ångest, dåligt samvete
Bara av den här lilla övningen har jag just insett att ett beroende aldrig tittar på några långsiktiga konsekvenser. Ett beroende, skulle man kunna säga, är ett barnsligt beteende. Man vill ha effekt ögonblickligen. Och så är det ju. Jag vill i alla fall märka på en gång att jag mår på ett annat sätt (bättre än innan). Jag undrar om det är därför jag äter som jag gör… Om jag till exempel köper hem äpplen, så kan jag inte bara äta ETT, utan då sitter jag och äter äpple efter äpple efter äpple – ofta tills de är helt slut. Samma med typ vindruvor, mandariner, bananer… eller för den delen, godis. Undrar om det är just den omedelbara effekten jag vill åt.
Dum fråga egentligen – såklart det är. Om man tänker på varför jag äter sötsaker! Den omedelbara effekten är ju att (jag tror att) jag mår bättre. Det är ju det jag vill åt, oavsett om jag äter för att jag är ledsen just då, eller i “förebyggande syfte”, typ.
För övrigt vill jag fortsätta att hylla akupunkturens inflytande på mitt sockerberoende. Idag har jag ätit två chokladbollar, men utöver det vare sig glass eller choklad sedan i fredags. Och det fantastiska är att det inte beror på att jag helt plötsligt klarar av att stå emot behovet. Det finns inget att stå emot, för behovet finns inte. Det har gått och lagt sig någon annanstans. Gömt sig. Kaputt, borta. Helt jävla sanslöst. Jag tänkte på det för nån timme sen när jag tittade på klockan – kvart i tio var hon då. ICA stänger klockan 21.00 – och jag hade inte ens tänkt på att gå och köpa något sött. Jag har färsk ananas hemma, men inte ens det äter jag i överflöd. Jag tar lite småbitar och fil en tallrik eller två, sen är det bra.
Jag vet inte om ni förstår vilken enormt absurd grej det här är för mig. Vi pratar alltså om ett sockerberoende som har krävt stora mängder glass och choklad – dagligen. I flera år. Och har det inte varit glass eller choklad, har det varit något annat, säsongsinriktat. Typ pepparkaksdeg. Semlor. Anything. Eller för den delen; glass, choklad OCH pepparkaksdeg eller semlor eller något annat. Mitt beroende är helt jävla sinnessjukt.
Och att gå från att ha det behovet dagligen, till att inte ha något behov av det alls… upplevelsen är så skum så det är knappt man tror det är sant. Och så otroligt läcker.
Men; jag ska ändå satsa på att OM suget uppstår, försöka mota det i dörren genom lite andra saker. Som till exempel att börja äta frukost.
Fil is the shit, bah :