Sist jag skrev beklagade jag mig över hur trött jag varit. I efterhand vet jag att det var på grund av en überförkylning jag drabbades av i samband med förra inlägget. Min näsa var som en öppen kran, och det är inte ett skämt. Det rann konstant i den under ett dygn, därefter gick jag igenom alla stadier av en förkylning på några dagar. Under tiden hostade jag så jag nästan spydde och blev andfådd. Hade problem med luftrören, så jag hade svårt att dra djupa andetag – fruktansvärt obehagligt. Jag hostar fortfarande och är fortfarande lite, lite snorig, men inte på långa vägar som det var för ett par veckor sen.
Hade en telefontid med läkaren på Affektiva i tisdags, där vi pratade bland annat om tröttheten. Har lagt om medicinerna litegrand för att motverka detta, så vi får se hur det går. Ska nu äta 50mg Lamotrigin på morgonen, och 100mg på kvällen. Samma dos av Venlafaxin tills jag ser att Lamotriginet funkar. Därefter kan jag dra ner Venlafaxin med 75mg och se hur det funkar. Det tar tid, detta. Är iaf glad att Lamotriginet funkar såpass väl som det gör, trots tröttheten.
Det mest intressanta jag har att berätta om idag, är dock drömmar. Såna man har när man sover, alltså. Idag har jag haft en väldigt, väldigt trött dag eftersom jag sovit lite för lite ett par nätter på raken. Således satt jag och somnade till på dass – och ja, det är ganska så pinsamt. När jag satt där och nannade, drömde jag om två saker direkt efter varandra, varav båda är högst osannolika.
Det första jag drömde var att jag var ute och gick på gatan här där jag bor. Tror att det var nån slags halvslaskig vinter. Helt plötsligt ser jag hur min äldsta lillasyster kommer springande mot mig från en parkering. Vi har alltså inte haft kontakt sen nåt år efter vår mamma dog (vilket är elva år sen). Hon, och sedan min yngsta lillasyster på den sidan som också dök upp, började tigga och be om att vi skulle ta upp kontakten igen, att de inte förstod hur de hade tänkt back then – och så vidare. Jag var ganska stoisk och kände mig inte alls benägen att återuppta kontakten igen – med all rätt, anser jag, eftersom det finns mycket destruktiv historia bakom alla relationer som har med min mamma att göra. I vilket fall, så gick den drömmen över i nothingness, och därefter…
.. började jag drömma att jag skulle gå på nån slags föreläsning/bildvisning, och väl där upptäckte jag att den här snubben jag var förälskad i tidigare, också var där. Jag blev lite smågrinig och undrade för mig själv om jag nånsin skulle bli av med honom så jag kan gå vidare ordentligt.. men det slutade med att vi satt hyfsat tätt omslingrade och både kramades och pussades. Typ. Sen vette fasiken vad den drömmen tog vägen – det kan hända att jag lyckades nå upp till nåt slags medvetande då, och faktiskt vaknade.
Det skumma med de här drömmarna är att de var så oerhört levande. När jag vaknade var jag för nåt ögonblick riktigt nervös över att det faktiskt hade hänt – speciellt med mina systrar. Dessutom så råkar jag faktiskt ha drömt sanndrömmar vid ett par tillfällen i mitt liv. Riktigt skumt. Det är ingenting som skrämmer mig, men det är skumt ^^
Nu, dock, ska jag försöka ta mig i kragen och göra nåt vettigt åt resten av kvällen. I morgon ska jag åka till Uppsala och gå på fest. Turerna omkring detta har varit många och röriga, men nu är allt som det ska och på plats. Ska se om jag kan tigga till mig lite professionell massage när jag väl är där, eftersom jag haft en hel del huvudvärk och spänd nacke/axlar senaste veckan. Högst otrevligt.
Så – ska försöka skriva litegrand snart igen 🙂 har mer skvaller att berätta, som inte har med att vara bipolär att göra so much (inte egentligen, fast på vissa sätt ändå – ni märker! 🙂 ).
Laters, peeps! <3