Ett av mina stora problem som bipolär, har jag insett, är att styra och kontrollera detta med dygnsrytmen. Jag har ingen dygnsrytm, skulle man kunna säga. Lika lite som jag klarar av att styra och kontrollera mina matvanor (som det ser ut just nu). Jag skulle verkligen behöva ha ett schema för hur jag ska planera mina dagar, för att det ska fungera. Problemet är bara att jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att jag inte skulle följa ett sånt schema. Inte just nu, i alla fall – och inte på åratal bakåt i tiden.
Skummar igenom Tom Fahléns pdf-böcker om olika delar omkring bipolär sjukdom, vilket är oerhört intressant. Just nu tittar jag i bok nr 4 som handlar om just dygnsrytm, biologiska klockor och hur de fungerar, samt hur man kan vidhålla en vettig dygnsrytm. Jag har alltid tänkt mig att vår dygnsrytm är social mer än något annat – att samhället helt enkelt ser ut så att vi lägger oss nån gång mellan 22 – 01.00, beroende på när vi ska gå upp på morgonen, och sedan går upp mellan 05.30 och 8.00. Typ. De flesta gör så, och vill man följa samhällets norm gör man detsamma. Nu har jag lärt mig att så inte alls är fallet. I alla fall inte helt och hållet. Det handlar snarare om att våra hjärnor samt fler av kroppens organ – till och med celler – följer en viss dygnsrytm. Alla delar följer inte nödvändigtvis exakt samma, men då är det tänkt att en del av hjärnan ska samordna det här, så att det faktiskt funkar i en given följd. Typ så, i alla fall.
Som bipolär är den här samordningen något som inte alltid funkar. Måendet påverkar en hel del; är man i en depression sover man oftast mer, och är man i en manisk/hypomanisk period, sover man oftast mindre. Det blir alltså en obalans i dygnsrytmen som kan vara svårt att justera när man går ur ett skov.
Alltså, det är otroligt intressant att läsa det här, och fundera över hur det ser ut för mig själv. Att få svar på frågor som jag inte ens visste att jag hade är än mer spännande.
Jag ska ta och fundera över det här tills jag ska träffa en sköterska på Affektiva för första gången nästa vecka. Jag ska ta upp mina problem med att skapa bra rutiner, jag ska ta upp det här med att jag på en av mina tidigare arbetsplatser lärde mig att vara i princip manisk därför att det fanns rätt stora krav på prestation och mängden utfört arbete på viss tid (för den som undrar var jag anställd på ett företag med endast jag själv och chefen). Min chef kunde inte sitta stilla och jobbade även på lunchen – varpå jag skämdes om jag satt stilla och inte gjorde någonting. Det här är något som har hängt kvar, och har bidragit till min oförmåga att avbryta mig om jag sitter och jobbar med något – jag vill gärna bli klar och helst bli klar med två tidskrävande saker till under en och samma dag. Nu när jag har hund är ju det svårt, men jag har verkligen haft perioder när jag suttit från morgon till kväll och jobbat oavbrutet, och bara tagit paus för att gå på dass eller äta. Nu när jag har en laptop kan jag sitta i köket och göra flera saker samtidigt.
Nu låter det som att jag är väldigt aktiv, och det är jag inte. Visst, jag sitter mycket framför datorn, men det är mest slösurfande, titta på TV-serier (t ex Supernatural), sociala medier och communities, samt byggande av diverse hemsidor (främst mina egna). Men jag har inte gjort något som ens påminner om jobb på faktiskt ganska länge nu.
Nåja. Det känns som att jag skrivit en uppsats om det här nu, och jag är trött. Ska nog satsa på att gå och sova, vilket är hyfsat tidigt för att vara jag (klockan är bara halv två).
Kram på er – och sov gott 🙂