Sonya Malinka Persson

bloggar om livet med bipolär sjukdom

Sociala medier

På måndag börjar jag arbetsträna. Nu börjar det kännas väldigt läskigt och lite småjobbigt. Inte själva grejen i sig, men.. jag vet inte hur jag ska förklara det, riktigt. Det kanske inte ens är det, egentligen, utan bara en känsla från ingenstans. Det knyter sig i hjärtetrakten, i alla fall, och hela kroppen spänner sig. Helgen har bland annat innehållit besök av en person jag inte riktigt visste vad jag skulle förvänta mig av, och det visade sig att det som fanns inte räckte nånstans till det vi ville göra. Skönt, på sätt och vis, eftersom jag – till stor del på grund av arbetsträningen – känner mig något frånvarande och lite off. Inte deppig, nödvändigtvis, men frånvarande och off, just.. Eller ja, i alla fall tills nu. Men nu är det som sagt var snart dags, och det är.. läskigt.

Samma sak med boendestödet. Pratade med handläggaren igår, och hon skickar en beställning till företaget som blir utförare. Därefter kontaktar de mig, och så börjar allt rulla på. Det känns också både läskigt och lite jobbigt just för ögonblicket.

Fast, tror jag, det som känns märkligast av allt, det är att efter så otroligt lång tid utan större förändring, sker det (för mig) väldigt stora och omvälvande förändringar på en och samma gång. Det kommer att ta på krafterna, detta, misstänker jag. Jag ska börja jobba, även om det “bara” är arbetsträning, och jag ska dessutom få hem folk ett par gånger i veckan som ska hjälpa mig att komma igång med saker här hemma.

Det är kanske inte så undra på om jag känner mig lite frånvarande och off!?

Dessutom är jag trött.

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

0 Responses to Om arbetsträning och boendestöd.

  • Stora saker på gång. Förstår att det är väldigt tröttande. Hoppas på att allt ska funka!

    •  Oerhört tröttande – redan innan det har börjat, liksom. Hur ska det här bli, kan man undra? Herregud, jag kommer ju att kollapsa.. *ler lite* .. äsch, det blir nog bra i slutänden, men just nu.. uttröttande…

  • Altså, ta tag i ditt liv, lägg det inte i någon annans händer. Se dig inte som ett offer, då blir du ett.
    Sen lite varningsord, blev du glad över diagnosen? Ville du ha en för attfalla tillbaka till ett inte stadium?
    Ta ett jobb, vad som helst, det finns mängder, eftersom politikerna måste öka invandringen för att klara jobben , så finns det ett till diga med.
    Mvh Stefan

    • Alltså, mycket kan man säga om Malinka, men ALDRIG att hon skulle se sig som ett offer! Och,  tar tag i sitt liv är precis vad hon gör!

    •  Hej Stefan, och tack för din kommentar.

      Ta tag i mitt liv är precis det jag gör just nu – tro inget annat. Efter ett antal år med djup depression som tagit ifrån mig förmågan att göra något, har jag för ett par år sen börjat, och nu har jag kommit en bit på vägen. Att ta ett jobb, vad som helst, är tyvärr ingenting som fungerar eftersom jag troligen skulle krascha igen, det första jag gör. Därför är det väldigt viktigt att jag får just arbetsträna.

      Att dra in politik och invandring i det hela, är på det stora hela mest oförskämt eftersom det inte är det bloggen handlar om.

      • visst ska du ställa politiker till svars för deras utfästelser, skam annars. De ska svara sina väljare..

        •  Det jag möjligen kan tänka mig att ställa politikerna till svars inför när det gäller psykiska sjukdomar, är hur de prioriterar vården. Och vad vården har med invandring och jobb att göra, går mig totalt förbi. Så låt den typen av frågor ställas, diskuteras och behandlas i forum där de hör hemma.

  • Förstår att du är trött och “off”, mycket som händer nu! Önskar dig varmt lycka till med allt!

  • Inte konstigt alls!! Jag var helt slut när jag började arbetsträna fast det bara var 3 timmar om dan 4 dagar i veckan. Sov lika många timmar när jag kom hem. Nåt mer än det orkade jag inte. Lycka till! Och fundera inte på att du ska orka nåt annat den första tiden.

Arkiv
Translation

Coolast i stan

optio | Hela Sveriges förvaltarenhet