Jag kom på att jag har ju glömt att skvallra lite!
Häromdagen (i förrgår måste det ha varit) ringde min handläggare på AF Kultur upp mig vid ett eller så. Faktum är att hon väckte mig, och tur var väl det – annars vette fan om jag nånsin kommit upp den dagen. Där ser man en av de klara nackdelarna med sömntabletterna – jag sover så vansinnigt hårt på dem. I alla fall.
Visst berättade jag väl att jag var på intervju för nån vecka sen på ett ställe där AF vill att jag ska arbetsträna? Nu har de i alla fall sagt ok till det, och jag ska således börja arbetsträna den 7 maj. Stället jag hamnar på är ATR – det vill säga; Amatörteaterns Riksförbund. Där ska jag syssla med att ta emot, kontrolläsa och arkivera manus som kommer tillbaka från utlåning till lokalföreningarna ute i landet. Det är inget jag egentligen gjort förut, men det ska nog gå bra. Jag kommer att börja med att jobba fyra timmar om dagen, tre dagar i veckan. Det känns skitläskigt, men jag lär ju, om jag vill komma nånstans. Och med tanke på att jag på sikt inte hade tänkt att det här med att vara bipolär ska vara min definition av mig själv och att det inte ska få hindra mig att leva det liv jag vill leva, så är det nog bara att börja arbetsträna och se glad ut.
Men visst oroar jag mig för sömnen, till exempel.
There’s no denying that…