Sonya Malinka Persson

bloggar om livet med bipolär sjukdom

Sociala medier

Av någon anledning kom jag att tänka på den gången när min dåvarande boendestödjare sade till mig att jag visst gör saker, även om jag sitter vid datorn. Just då har jag för mig att jag (som vanligt) byggde på någon blogg eller hemsida, troligen ganska intensivt. Det fick mig osökt att tänka på att jag just nu känner mig rätt passiv, eftersom jag tillbringar i princip all vaken tid vid datorn, bortsett från när jag går på dass, lagar mat eller är ute med hunden. Typ.

Det är sånt jag kan skämmas för, ibland. Att jag tillbringar så mycket tid vid datorn. Till skillnad från vad i alla fall en del tror, sitter jag inte och chattar med folk. Tvärtom – jag hatar att chatta. Även om jag spenderar mycket tid vid min dator vill jag ändå kunna välja att gå därifrån när jag vill. Att sitta i en chat gör att jag känner mig bunden vid datorn på ett sätt som jag inte gillar. Det bör tilläggas att jag för många, många år sen, var beroende av ICQ som användes av typ alla.

Men för att återgå till det faktiska ämnet för idag. Jag insåg nämligen en sak idag (inatt) vilket var så otroligt intressant. Det är nämligen så att jag stundvis retar mig en del på min passivitet. Det känns som att jag inte gör något, att jag är lat, att det blir så när man går hemma med sjukersättning på det sätt jag gör, och så vidare.

Dagens insikt består av att jag visst gör saker. Herregud, jag gör inget annat än gör saker. Dels bloggar jag ju lite här och var, jag tittar på tv-serier och lite annat smått och gott – men faktum är att det som upptar min tid mest av allt, är att jag tänker.

Jag tänker.

Det finns så sjukt många saker för mig att tänka på typ hela, hela tiden. Och har gjort under rätt många år. Just nu ägnar jag till exempel i princip all min tid att fundera över det här med hur jag reagerar och agerar på mina egna känslor när det handlar om kärlek. Det tar fruktansvärt mycket tid och energi, eftersom jag trasslar in mig i det hela tiden, får gå tillbaka i tankarna och börja om från början.

Inte undra på att jag inte har ork till mycket annat!

Den här insikten är väl kanske inte till nytta för någon annan än mig själv. 🙂 Men jag är glad att jag fick den, därför att det ger mig lite perspektiv. Att gå runt och fundera på allt det jag funderar på tar väldigt mycket kraft och energi. Och det kanske är dags att säga till mig själv att det är ok att det är så.

Min tid med aktivitet kommer, när jag har tänkt färdigt. (Man kan ju bara hoppas att jag blir klar innan det är dags att lägga sig på rygg och dö, typ.)

 

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Arkiv
Translation