Det finns olika saker här i världen som gör att man trivs hemma, inte sant? För mig personligen handlar det numer om sånt som ger rätt höga vuxenpoäng (i min värld, i alla fall) – t ex att ha en bra säng. Jag har inte en bra säng. Jag har en urkass säng, som åtminstone delvis bidrar till att jag är så vansinnigt stel i nacken och axlarna, vilket i förlängningen periodvis ger mig extrem spänningshuvudvärk. Ibland kräks jag av den. När jag fick kontakt med mitt personliga ombud i våras, fick jag reda på att det finns många fonder att söka pengar från, just till såna saker som sängar. Ansökningsdatumet hade dock gått ut, så jag har väntat hela sommaren på att det ska bli dags. Nu är det dags om några veckor, så jag tog kontakt med henne för att boka en tid när vi kan titta på det där och gå igenom lite hur den ska formuleras och så vidare. Håll tummarna för att jag får en slant att köpa nya sängar (2×90+bäddmadrasser), för jag behöver det verkligen.
En annan sak som i min värld gör ett hem hemtrevligt, är djur. Ni vet ju att jag förlorade min storkisse för en dryg vecka sen. Sen några dagar tillbaka har jag letat med ljus och lykta efter en ny kattkompis åt Zoe, som verkar känna sig ensam. Jag vill att hon ska ha en kompis, och jag vill dessutom ha två katter – jag trivs med det. Sen är ju jag lite småkinkig, och vill ha en svart katt. Helsvart. Inte ett endaste vitt tecken nånstans vill jag ha. Det finns såna katter, och ett par veckor innan Sotis gick ur tiden, fanns det ett helt gäng ute på Blocket. Men efteråt har det varit lite torrt på den fronten, tycker jag. De som har funnits, har inte funnits i Västerås utan snarare åt Uppsala eller Stockholmshållet. Det har funnit oerhört söta kattungar, men.. inte så jättemånga svarta.
MEN! Idag hittade jag en helt ny annons på Blocket, med två svarta katthonor på 12 veckor, i samma stad och allt! Jag hade från början tänkt mig en hane, men jag tänkte som så att jag ringer och kollar lite om de finns kvar, hur deras personligheter och så är.. och nuvarande matten var supertrevlig, så jag har helt fräckt bokat en kattunge till mig, Zoe och Ella! En svart liten madame som jag inte riktigt vet vad jag ska kalla än. Nu kallas hon lilla rosa, eftersom hon och hennes syster är så förskräckligt lika varandra. Men hon kan inte gå runt och heta lilla rosa, det går jag bara inte med på. Jag har en rad förslag, men jag vill ha henne härhemma ett tag först, så jag liksom får känna efter vad som funkar. Den enda katt jag har döpt (en av två) innan hon kom hem, var Saga. Jag träffade henne som väldigt liten kattunge, och såg redan då vad hon hette. Zoe bodde hos mig i säkert åtminstone nån vecka eller två innan hennes namn hamnade rätt. Jag hade flera förslag till henne också, men inget av dem var sådär att det satt som en smäck. Förrän jag kom på Zoe.. då visste jag att det var ju vad hon har hetat hela tiden, och det passar henne SÅ bra! 🙂
I vilket fall som helst. Det ska bli väldigt roligt – och säkert jobbigt – att få hem en liten kissebebis. Jag lovar att jag ska visa bilder på henne – nuvarande matte lovade att maila över lite bilder, och jag kommer ju säkerligen att ta bilder själv sen när hon kommer hem till oss. Jag oroar mig lite, lite för hur kissebebis och Ella ska lära känna varandra – Ella kommer att bli helt hysterisk.. men förhoppningsvis har kissebebis skinn på näsan och kan sätta klorna i Ellas näsa och fräsa så Ella blir alldeles förskräckt.. inte för att det har hänt förut, men.. hoppas kan man ju! ^^
Det bästa av allt med kissebebisen är att jag inte känner att jag tar hem den för att ta Sotis plats. Det finns ingen som kan ta Sotis plats. Han var sin egen, liksom Saga och Skrållan var sina egna, och liksom denna nya kisse kommer att vara det. Den här lilla damen kommer precis som Zoe, att få sin egen plats i mitt hjärta – och alla får plats däri. Visst är det märkligt, ändå 🙂 att hjärtat kan rymma såna oerhörda mängder kärlek, och man får alltid plats med mer.