Förstasidan

Jag har bloggat om livet med bipolär sjukdom (typ II) sedan strax efter att jag fick min diagnos. Livet är onekligen en resa, och för tillfället befinner jag mig på en rätt bra plats.

 

Häng gärna med och läs om hur jag hanterar – det mesta, faktiskt. 🙂

 

/Malinka P.

Jag har sovit cirka 20 minuter eller en halvtimme sen klockan halv tre på eftermiddagen – igår (måndag, alltså). Nu har klockan precis passerat midnatt in på onsdagen.

Jag känner mig lite orolig, faktiskt. Man skulle kunna tycka att jag borde vara rätt slut vid det här laget – och visst är jag trött. Men jag skulle mycket väl kunna tänka mig att sitta uppe minst flera timmar till och fortsätta titta på Supernatural. Det är nämligen det enda jag har gjort sen igår. Ja, förutom att gå ut med hunden, gå på dass och äta. Men annars har jag suttit som klistrad vid Supernatural.

Vet inte riktigt hur jag ska tänka eller reagera på det här. Det verkar som att så fort jag mår lite bättre av en medicin (Lamotrigin den här gången), så börjar sömnen ta stryk. Högst opålitligt och opassligt, kan man tycka.

Tänkte inte vara så långrandig om saken, utan mest bara konstatera att det är så, och tillägga att jag nog måste ta och slå en pling till Affektiva igen på torsdag (eftersom de inte har telefontid på onsdagar, just).

Suck (sagt med eftertryck).

Arkiv
Translate