Förstasidan

Jag har bloggat om livet med bipolär sjukdom (typ II) sedan strax efter att jag fick min diagnos. Livet är onekligen en resa, och för tillfället befinner jag mig på en rätt bra plats.

 

Häng gärna med och läs om hur jag hanterar – det mesta, faktiskt. 🙂

 

/Malinka P.

Fan, jag satt just och funderade över den här händelsen för ett tag sen, där jag blev bortkastad av en person för att jag ställde frågor på fel sätt. Det fick mig i sin tur att tänka på hur jag ofta fungerar vid de väl valda (och extremt få) tillfällen jag blir förtjust i någon. Det var ytterligare en insikt jag kan lägga till den numer ganska långa raden av insikter jag haft sen i julas.

Det är vid det här laget rätt många år sen jag befann mig i en relation. Ingen av mina tidigare relationer har varit särdeles funktionell eller hälsosam på något vis. Den senaste jag hade var med en snubbe jag var väldigt beroende av, och när det tog slut mellan oss bestämde jag mig för att jag inte skulle ha någon ny relation förrän jag kunde känna mig självständig. Därefter påbörjades processen av att bli väldigt, väldigt sjuk, och det sket sig bara därför.

Det jag insåg alldeles nyss är att när jag blir intresserad av en person av andra könet (jag är så jävla hetero), har jag en tendens att… åh, hur ska jag förklara?

Eller kanske såhär, snarare. Jag har en tendens att känna att jag hamnar i en beroendesituation. Fan, det är nog därför jag blir så rädd för att förlora det jag inte har (relationen som ännu inte finns, alltså).

Däm.

Det måste ju också vara därför jag blir så muppig och inte riktigt vet vart jag har mig själv eller hur jag ska bära mig åt för att hantera varken mig eller mina känslor åt något håll.

Coolt. Jag gillar insikter. Den här är verkligen purfärsk och är inte färdigtänkt ännu, så jag kommer nog att behöva ägna lite tid åt att fundera över detta. Men det är klart värt att fundera på och ta tag i, eftersom jag mer eller mindre förlikat mig med tanken på att jag kommer att leva mitt liv ensam. Kan jag hitta ett sätt att ta mig igenom det här kanske det går att förändra.

Nu ska man inte tro att jag helt plötsligt fått för mig att jag kommer att hitta en bra och vettig karl i övermorrn, för det har jag oerhört svårt att föreställa mig. Men varje sätt jag kan utvecklas på är enbart av godo, kan jag tycka.

Vid en snabb blick på den här insikten kan jag i alla fall säga att den relaterar väldigt starkt till min mamma och hur vår relation sett ut. Kanske också till pappa, men det är för tillfället inte lika tydligt för mig.

Men oavsett vilket – shit, vad jag gillar att upptäcka saker om mig själv som kan föra mig vidare. Det är verkligen en intensiv period av självinsikter nu, sedan några månader tillbaka.

Shit, vad jag rockar! ♥

 

Arkiv
Translate