Depp versus depp

 

Till att börja med vill jag bara säga att jag sällar mig till kören av de som uppnått åldern av 40+ – det här är en fantastisk ålder. Visst, kroppen har ett liv helt för sig själv, och är långt ifrån lika flexibel som den var för 25 år sen. Men skallen är å andra sidan i betydligt bättre skick än den någonsin varit.

Med det sagt vill jag också konstatera att jag är oerhört tacksam för att jag har genomlevt så pass mycket dåligt mående att jag vet vad som är vad. Jag vet hur min pms känns, och allt som är relaterat till menscykeln. Numer är jag ju i klimakteriet, och tack och lov har jag knappt någon pms längre (efter ett liv fyllt med pmsD snarare än pms). Jag vet också hur en helt “vanlig” depression känns, hur jag mår och fungerar i en sådan. Och jag vet, tack och lov, skillnaden mellan en sådan och mina återkommande sommardepressioner.

Jag har en sån just nu. Trots att den här sommaren varit bättre än det varit på åratal i fråga om ihållande värme. Det var ett par veckor runt midsommar som var fullständigt vidriga. Nu är vi på väg in i ett par dagar med orimlig värme, och jag mår redan crappigt.

Det suger att vara så värmekänslig som jag är. Särskilt när jag inte vet varför. Jag vet att vissa diagnoser gör att man kan ha svårt att reglera sin egen temperatur, men min kropp är urkass på det helt av sig själv. Jag kan verkligen inte reglera min egen temperatur. Hela jag blir genomhet på samma sätt som man fryser genom märg och ben på vintern – det är som att jag kokar. Att stå i en kall dusch räcker inte för att kyla ner mig – jag behöver kyla inifrån.

Frysklampar är asbra att lägga direkt mot hjärtat, men jag får frostskador av dem. Inte några djupa, men jag får röda, stora svullnader som tar flera dagar på sig att försvinna.

Eftersom jag inte äter socker eller mejerier så äter jag varken glass, fil, youghurt eller liknande. Min motsvarighet är (smakneutral) kokosgrädde mixat med frysta bär (vilket i och för sig också innehåller socker, men är betydligt nyttigare – och faktiskt betydligt godare än glass).

Det finns många saker som är “den drygaste”, och en av dem (utöver att jag blir så sjukt jävla varm) är att jag liksom upphör att fungera. Jag kan inte tänka ordentligt. Jag orkar knappt röra mig mer än nödvändigt. Jag har ingen lust att göra någonting. Ingenting känns roligt. Det enda jag gör är att sitta av tid, tills det blir lägre och för mig skönare temperaturer både ute och inne. Ja, just – min lägenhet blir dessutom skitvarm (tänk 28 grader och uppåt när det är som varmast). Det finns ingenstans att komma undan.

Molly (katten) och Boyo (hunden) mår också sjukt dåligt när det är såhär varmt. Jag har visserligen fläktar, men de sänker inte temperaturen – de bara vispar runt luften och ser till att allt damm och all päls lägger sig precis överallt.

Det som stör mig är – som vanligt, frånvaron av valmöjligheter när det gäller boende. Särskilt nu när allting blivit så jävla dyrt helt plötsligt. Jag har väldigt begränsade möjligheter att välja vart och hur jag vill bo, åtminstone med den ekonomi jag haft de senaste si och så många åren. Alltså sitter jag mer eller mindre fast i en lägenhet där jag egentligen inte vill bo, som blir svinkall på vintern och skitvarm på sommaren.

Och nej, då. Jag blir inte ett dugg gnällig på sommaren. Det är bara som ni tror. Egentligen sitter jag här hemma och jublar över att inte ha bil så jag kan ta mig någonstans, att jag och mina djur inte kommer undan värmen, att jag skulle behöva ha minst en AC men inte har råd att köpa det – och så vidare.

Nej, ge mig höstväder året om så skulle jag vara mer än nöjd, glad och jävligt tacksam. Jag gillar inte vintern heller, men en höst med hög, klar luft som går att andas, temperaturer där man kan klä sig utan att vare sig frysa eller svettas, och där färgerna ute är sådär löjligt vackra… Oh hell, fucking yes.