För dig som ännu inte har hittat till min blogg om attraktionslagen – jag har nyligen börjat skriva inlägg med berättelser om hur jag vill att mitt liv ska se ut. Och jag insåg alldeles nyss att det är en otroligt befriande känsla – att skapa en helt egen bild av hur livet ska se ut, utan att bekymra sig om någon annans åsikter.
Jag inser ju hur märkligt det låter, och hur det är möjligt att uppfatta det som rätt fånigt. Men för mig som i hela mitt liv har levt med förväntningar om hur jag ska leva på ett visst sätt, är det otroligt befriande att helt plötsligt inse att jag kan skapa en helt egen bild av hur jag vill leva – och därefter sträva mot den. Jag kan välja bort varenda förutfattad mening om hur jag ska/bör leva, och välja helt själv.
Tro mig – det är en wow- och aha-upplevelse som heter duga.
Jag har ju naturligtvis hört hur många gånger som helst att det är mitt liv, att det är jag som ska leva det och så vidare – men jag har aldrig förstått hur det fungerar. På fullt allvar – det finns oerhört många saker jag inte har förstått tidigare, under hela mitt liv. Men nu börjar jag så sakteliga förstå, och det är så sjukt jävla astuffast.
En annan sak som kan låta lite skum, men som jag tror att det kan ligga något i – i alla fall om man tänker i termer om attraktionslagen, är att jag för tillfället ser mig själv som ett oskrivet blad. Jag befinner mig på ruta noll – en point of origin, kan man säga. Detta är tillfället där jag har möjlighet att riva ner varenda barriär, varenda förväntning andra har haft på mig, och bygga mig ett helt nytt liv som enbart grundar sig på och i det jag själv vill – ingenting annat.
För den som är intresserad av Tarot, skulle jag jämföra själva känslan med kortet Tornet från Stora arkanan. Tornet som beskriver hur nödvändigheten kan tinga en att riva ner allting omkring sig förutom grunden, och därefter ges möjlighet att bygga upp allting igen. Det är ett ganska kluvet kort; innebörden kan behöva förtydligas eller förstärkas med ett annat kort. För min egen del är jag just för ögonblicket mest intresserad av enbart Tornet – jag kan lägga till andra hjälpande tankar senare.
Även om den här upplevelsen kan vara oerhört frustrerande – för att inte tala om tidskrävande, måste jag ändå säga att jag uppskattar den oerhört, och njuter hejdlöst av den. Det här är ett väldigt stor steg för mig att ta mot ett liv med en superhög grad av tillfrisknad.
Det allra, allra bästa av allt är att det inte finns en tillstymmelse till hypomani i det här. Det här handlar enbart och uteslutande om en väldigt djupt känd glädje över att faktiskt möta utveckling och i viss mån, också framgång. Det är så otroligt länge sen jag upplevde något sådant, så jag njuter så mycket jag orkar och kan, bara för att jag kan.
Det finns oerhört mycket att skriva och berätta om det här, och jag ska försöka göra det när jag har hittat ett bra sätt att göra det på.