Sonya Malinka Persson
bloggar om livet med bipolär sjukdom
självinsikt
Jag skrev natten till idag om insikten jag hade angående hur jag reagerar när jag träffar någon jag blir intresserad av – jag blir rädd att hamna i en beroendesituation. Idag tänkte jag vidareutveckla det, nu när jag haft lite… Fortsätt läs
Fan, jag satt just och funderade över den här händelsen för ett tag sen, där jag blev bortkastad av en person för att jag ställde frågor på fel sätt. Det fick mig i sin tur att tänka på hur jag… Fortsätt läs
Fan, jag ägnar så mycket tid att fundera över diverse grejer sedan några månader, att jag nästan glömmer allt jag har grubblat över. Det här är något jag gick och tänkte på för… ett litet tag sen, osäkert exakt hur… Fortsätt läs
Det jag ska skriva om idag är något jag har gått och funderat på ett tag. Det är ingen nyhet för mig, men mitt sätt att tänka omkring det har förändrats sedan min pappa dog. Det här är en av… Fortsätt läs
När man pratar om hundar, sägs det ofta att de lever i nuet. Det är jag övertygad om att de gör. Vi människor har ju en tendens att planera framåt, att tänka bakåt, och åtminstone är jag själv extremt dålig… Fortsätt läs
För tre dagar sen fyllde den här bloggen sex år. I sex år har jag skrivit om livet med bipolär sjukdom. När jag började hade jag inget direkt mål med det hela, utan skrev mest för att skriva. För att… Fortsätt läs
När jag nu haft insikter om min pappa, kan jag lika gärna berätta om insikter jag haft om min mamma. Jag är lite förvånad, faktiskt, för jag trodde i min enfald att jag var mer eller mindre färdig med insikter… Fortsätt läs
I hela mitt liv, så länge jag kan minnas, har jag alltid varit lik mamma. På alla sätt. När jag var runt fjorton trodde folk att vi var systrar. Jag vet inte hur folk såg ut längre bak i min… Fortsätt läs
Jag har lite svårt att släppa det jag skrev om häromdagen. Det om att bli anklagad för något och därefter bortkastad. Jag tänker på det nästan hela tiden, och har dessutom svårt att somna på grund av det. Missta inte… Fortsätt läs
En gång när jag träffade min terapeut sade jag att jag ibland glömmer bort att ta mina mediciner, och så blir det jättekonstigt i ett par dagar tills jag får till rutinen igen. Då undrade han vad det är jag… Fortsätt läs
