Förstasidan

Jag har bloggat om livet med bipolär sjukdom (typ II) sedan strax efter att jag fick min diagnos. Livet är onekligen en resa, och för tillfället befinner jag mig på en rätt bra plats.

 

Häng gärna med och läs om hur jag hanterar – det mesta, faktiskt. 🙂

 

/Malinka P.

I Västerås blev det höst över en natt. Tror att de flesta blev något överrumplade, faktiskt. Ena dagen var det alldeles för varmt och alldeles förjävla hög luftfuktighet. Två dagar senare kunde man ha jacka på morgonen utan att dö. Hur skumt som helst – även för mig som är extremt värmeintolerant och lika känslig för hög luftfuktighet, och dessutom väldigt ljuskänslig.

Jag är en av de där människorna som går in i survival mode only under sommaren. Både kroppen och skallen upphör att fungera utöver det allra nödvändigaste – typ; andas, komma ihåg att äta, dricka te, gå på dass och ut för att rasta hunden. Det är ungefär det enda. I övrigt fungerar jag inte överhuvudtaget sommartid. Min lägenhet blir olidligt varm och när luftfuktigheten är hög blir det fullständigt olidligt att vara här, trots radvis med fläktar.

Därför blir det extra intressant dagar som denna. Jag har varit mer aktiv igår och idag sammanslaget än jag varit på flera veckor. Där ser man vad en lägre temperatur gör för i alla fall min förmåga att fungera och vara aktiv.

Idag har jag varit uppe i skogen tillsammans med min egen hund Boyo, och en av våra daghundar. Bara det i sig är ett under – Boyo är också väldigt känslig för värme, så somrarna innebär i princip enbart rastning för honom om det inte är rejält svalt någon dag (tror det har hänt en eller ett par gånger under sommaren). Men idag kunde vi traska runt en bra stund – jag blev varm, men inte svettig. Till skillnad från bara någon vecka sen, när svetten rann utan att jag rörde mig överhuvudtaget.

Utöver skogspromenaden har jag också sytt ett par byxor, jag har gjort ett halsband (se ellabella.se), ordnat med hemleverans av en beställning som försvann någonstans på vägen (Postnord har en period när de verkligen suger, nu igen), haft ett annat bra telefonsamtal, redigerat bilderna jag tog av hundarna uppe i skogen, och dessutom lagt upp en drös hundbilder i min nya facebook-grupp för daghundarna (det är en väldigt liten grupp 😀 ).

Fast jag ska erkänna att jag förundras över den här aktivitetsnivån. Är det såhär normalt folk har det? Att de faktiskt gör en massa saker på en och samma dag? 😮 Helt otroligt. Jag fattar inte hur folk orkar med det.

Jag kommer i och för sig att fortsätta vara mer eller mindre aktiv under en period framåt – jag har massor att göra när det gäller sömnad av kläder till höst och vinter… Men när jag är klar med det lär jag ju vara helt jävla slut i skallen. Hur folk orkar jobba och sen ha ett aktiv liv utanför jobbet går över mitt förstånd. 😀

Jag är mest impad över vad jag har lyckats åstadkomma de senaste dagarna. ♥

Utöver det är jag alldeles otroligt tacksam över att sommaren verkar vara helt över för den här gången. Jag drabbas varje år av en sommardepression som uteslutande har med just temperatur, luftfuktighet och ljuset att göra. Jag vet vad det beror på och att det ger sig så fort hösten kommer, och det är skönt. Tack och lov har jag bra koll på hur jag mår i olika sammanhang (tänk; bipolära depressioner, pms(d), sommardepressioner, ångest osv). Det gör att det blir lättare att veta vad som behöver göras åt saken – förutsatt att det går att göra något, förstås. Somrarna är ju som de är, och det enda jag kan göra är att flytta – och det är svårt av andra skäl.

Nu ska jag dricka lite te och fundera över om den svaga obehagskänslan jag har i kroppen är en förkylning eller inte, och huruvida jag bör hoppa över yogan idag eller om det känns ok att göra den.

 

Arkiv
Translate