Stötta mig

Jag ägnar mycket tid åt att blogga på ett flertal bloggar, om saker som är viktiga för mig.

 

Om du tycker att det jag skriver om är viktigt, stötta mig gärna genom att donera en slant.

Det kanske låter lite flummigt, men jag tänkte ägna det här inlägget åt att förklara vad jag menar. Hela alltihop har att göra med att växa upp med en narcissist att göra, och det här kan säkert kännas igen av många som haft liknande upplevelser som jag. Ett barn till en narcissist blir expert på att läsa av energier och vibbar – eller som vanligt folk kanske säger; stämningen i ett rum.

Det kanske inte är enbart barn till narcissister som lär sig att gå på tå omkring sin förälder (eller vilken relation det nu är), som lär sig att utan ord läsa av humör och sinnesstämning för att därefter kunna anpassa sig själv efter det som gäller just nu. Det här är något som pågår konstant och kan ändras från ena tusendels sekunden till den andra. Man måste vara på sin vakt för att kunna följa och ändra sitt eget sätt att förhålla sig till sin narcissist, för gör man inte det går det käpprätt åt pipan. Då brakar helvetet ut, och man hamnar mitt i en konflikt där den enda lösningen är att man tar på sig ansvaret för narcissistens utbrott.

Det är inte fullt så kul. Särskilt inte som barn. Det är inte särskilt kul oavsett vilken relation man har till sin narcissist, men min enda erfarenhet är som barn till en sådan – och let me tell you; det är inte kul.

Fast å andra sidan blir man väldigt bra på att läsa av stämningar. Inte bara i ett rum eller ett större område. Man kan läsa av stämningar som rör sig genom en grupp människor. Man kan läsa av stämningar genom tv-rutan eller på radio. När jag var barn kunde jag höra på telefonsignalen att det var mamma, och dessutom vilket humör hon var på. Och jag skojar inte. Jag hade stenkoll – det hördes på signalen. Och det var på den tiden det inte fanns nummervisare på fasta telefoner.

Nu kan ju jag tycka att den här förmågan är rätt praktisk att ha. Småjobbig, javisst, men praktisk. Min egen förmåga har försvunnit in i dimmorna i rätt hög grad genom åren, men faktum är att jag tror att jag ska leta rätt på den igen. Missförstå mig rätt – jag vill inte ha en ny narcissist som tvingar fram den. Men jag tänker att den borde gå att rota fram och damma av i lite högre grad än jag känner att den är nu.

Fast när jag tänker närmare på saken så har jag den åtminstone delvis fortfarande. Jag kan fortfarande känna när något i ett energiflöde/en vibration från någon, inte känns bra.

Dock är jag osäker på om det här går att jämföra med en sk high sensitive person. Det finns nog många likheter, men för min egen del kan jag tycka att det är svårt att avgöra om det här är något medfött eller om det är en inlärd förmåga.

Oavsett vilket; det är ett oerhört trist sätt att lära sig läsa av sin omgivning, men när man väl har förmågan kan den vara rätt bra att ha. Det blir nämligen väldigt enkelt att ta reda på om något är fel – det känner man oerhört tydligt, även om ingen säger något rakt ut. Fast hade jag kunnat välja hade jag hellre lärt mig det här utan allt trauma omkring det.

 

Translate
Arkiv
Coolast i stan

optio | Hela Sveriges förvaltarenhet