Jag har en drös bloggar med diverse inriktningar. Här skriver jag (uppenbarligen!) om livet med bipolär sjukdom, vilket verkligen kan vara en berg- och dalbana utan dess like. Jag började skriva om min bipolaritet för drygt åtta år sedan, och jag har haft enormt stor nytta av att göra det. Förhoppningsvis får du som läser här också ut något av den.
Genom åren har jag ägnat mig åt självrannsakan och min egen personliga utveckling, eftersom jag strävar efter att vara den allra bästa versionen av mig själv som jag bara kan. Det liv jag har levt, med framför allt de föräldrar jag haft, har på många sätt tagit ifrån mig kontrollen över mig själv och det är inte förrän i vuxen ålder jag förstått vad uttrycket “det är ditt liv” faktiskt betyder.
För den som följt mig några år, så minns ni nog att jag gick i psykoterapi ett tag. Det var verkligen en av de bästa saker som hänt mig när det gäller just min bipolaritet. Jag har utvecklats oerhört av det, och den terapin gav mig möjlighet att återta kontroll över mig själv på ett sätt som ingenting har lyckats med tidigare. Varför? För att jag inte har vetat hur man gör.
Jag har vid ett antal tillfällen diskuterat det här med att stå med ena benet i vardera lägret när det gäller sjuklighet versus friskhet. Jag vet inte alls om jag någonsin kommer att stå med två ben i ett läger igen, och jag orkar inte engagera mig i det ena eller andra. Det jag däremot har lust att engagera mig i är min egen känsla av livskontroll, eftersom det är den som får mig att känna mig sjuk eller frisk, beroende på hur stor kontroll jag har.
Det främsta skälet till att jag överhuvudtaget tar upp det här, är därför att jag under perioder har svårt att hitta vettiga saker att skriva om på just den här bloggen. Nu funkar jag i och för sig så att jag fokuserar mer på olika saker i perioder, och när jag har fokus på en sak tenderar jag att skriva mer om just precis det. Och så blir det med det här också.
Just nu ligger mitt största fokus på att få ordning på Key of life, eftersom det är något som får mig att känna att jag har kontroll. Och börjar man ha kontroll över det ena, torde andra saker rimligtvis följa efter. Jag är dessutom ett kontrollfreak och mår bäst när jag har ordning och reda på saker i mitt liv. Det känns väldigt glädjande att känslan av kontroll blir mer och mer närvarande i mitt liv.
Äsch. Jag kommer säkert att hitta tonvis med saker att skriva om. Jag har ju ägnat över åtta år av mitt liv åt att skriva här, så jag ska nog kunna fylla upp minst åtta år till. 😀 Det vore underligt annars. Vad det kommer att handla om återstår att se. Förhoppningsvis kommer jag ju att gå i traumaterapi framöver, och då lär det ju finnas att berätta om, gissar jag. 🙂