Även om jag inte har en god man för närvarande, har jag ändå sporadisk kontakt med personen som fick vara det under några månaders tid innan Hovrätten dömde till min nackdel och entledigade hen. Hen tipsar mig lite om vad jag kan göra för att förbättra min situation, och det är flera månader sen hen tyckte att jag skulle skicka in en ändring angående bostadstillägget.
Nu har jag äntligen, efter flera månader, fått arslet ur vagnen och faktiskt gjort det. Ändringen består av två delar; dels har jag fått en hyreshöjning i och med det nya året. Mailet från Hyresgästföreningen landade i inboxen häromdagen. Dessutom är det ett nytt år, och årsbeskedet från banken ser helt annorlunda ut än de uppgifter som säger att jag sålt de aktier jag ärvde efter min pappas död – men som egentligen beslagtogs av Kronofogden som sålde dem och stoppade in pengarna i det gapande hål som utgör mina skulder.
Jag har inte den blekaste aning om något av det här kommer att fungera eller ej. Jag överklagade ju beslutet om att sänka mitt bostadstillägg med cirka 3 500 spänn i månaden, ända upp till förvaltningsrätten – men det tar tid att få beslut därifrån, och det har inte kommit något än så länge.
Det finns bara två fördelar med att det ser ut såhär. Den ena fördelen är att när bostadstillägget väl kommer igång som det ska kommer jag att känna mig så vansinnigt rik. Jag kommer att tycka att jag äger världen, och det är ju kul att se fram emot. Den andra fördelen är att jag, ifall att förvaltningsrätten beslutar till min nackdel (vill säga; att FK har gjort rätt) kan skicka in papper till kronofogden så att de får räkna om min skuldsanering. Det innebär troligen att den del jag ska betala blir ännu mindre än den redan är, och det skadar ju inte.
Samtidigt vore det så otroligt tacksamt om det här kunde återgå till det normala så snart som möjligt. Jag har tagit mig igenom ungefär halva tiden nu, och tro mig när jag säger det – det är otroligt påfrestande att ha såhär lite pengar. Det går ju ändå, och jag har haft det tusen gånger värre – men jag är äldre nu och har inte alls lust att leva med den här stressnivån igen.
Dessutom ska jag söka fondpengar, eftersom jag nödvändigtvis behöver ha nya glasögon. De jag har är tre år gamla, och sedan jag förlorade Ella har jag använt dem mindre och mindre. Först för att jag inte gick ut och tyckte inte att jag behövde dem inomhus, och nu för att det inte stämmer längre. Jag behöver ha progressiva glas, och jag ser dessutom sämre än förut. Så jag ska söka fondpengar från samma ställe jag fick från till min gamla glasögon, och så ska jag söka från kommunen om en månad ungefär.
Det är för övrigt dyrt att ha lite pengar, kan jag säga. Jag fyllde år igår, och den enda födelsedagspresent jag tog mig råd att köpa åt mig själv var den billigaste skrivare jag kunde hitta på Netonnet – så att jag kan söka fondpengar. En del ställen vill ju ha ansökningar på papper, och min gamla skrivare hade gett upp. Men den nya är inte ens i närheten av lika bra, så förhoppningsvis kommer jag att kunna skaffa mig en bättre så småningom.
Wish me luck. ♥