Förstasidan

Jag har bloggat om livet med bipolär sjukdom (typ II) sedan strax efter att jag fick min diagnos. Livet är onekligen en resa, och för tillfället befinner jag mig på en rätt bra plats.

 

Häng gärna med och läs om hur jag hanterar – det mesta, faktiskt. 🙂

 

/Malinka P.

Så har han då äntligen kommit hem, min hundvalp. Resan till och från Skåne gick över förväntan bra, och han var väldigt duktig med tanke på att han just lämnat hela sin värld bakom sig. Han sov en hel del i min famn, hälsade på några människor och ett par hundar, och så pep han resten av tiden. Typ så, i alla fall. 😀

Boyo, 8 veckor

När jag tog hem Ella som valp för snart elva år sedan, hade jag velat ha hund i många, många år. Hon var min första hund, och omställningen var helt enorm. Men jag tror inte att jag någonsin har varit så lycklig som när jag satt med henne sovandes i famnen på väg hem från Örebro brukshundsklubb där Försvarsmakten i alla fall den gången, lämnade ut valpar till fodervärdar.

Den här gången är det inte alls någon stor omställning. Jag har haft hund tidigare, och har dessutom tagit hand om några andra hundar till och från sedan Ella lämnade mig. Känslan är därför inte likadan – den här gången känns det mer som en återgång till det normala, såsom det ska vara. Det ska finnas en hund (minst!) i mitt liv, annars blir det jättekonstigt.

Jag är stolt över mig själv på väldigt många sätt, faktiskt. Jag är sjukt jävla stolt över att jag lyckats spara ihop pengar, trots att Försäkringskassan drog ned mitt bostadstillägg med så mycket pengar. Jag är stolt över att jag lyckats spara ihop pengar, bara sådär överlag, eftersom det inte varit min starka sida någonsin. Jag är också stolt över att jag fixade att komma iväg till Skåne fram och tillbaka på en dag, trots att jag var så trött så jag höll på att smälla av.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om Boyo, men jag tänker att jag försöker hålla det så mycket som möjligt på min hundblogg, the Beast. Men just idag tar jag mig friheten att dela med mig av min glädje och tacksamhet över att ha en (min!) hund i mitt liv igen. Jag tror inte att jag någonsin till fullo kommer över min Ella, men Boyo kommer att grabba tag i en alldeles egen plats i mitt hjärta, och där finns det plats så det räcker och blir över. ♥

Det jag kan säga, efter våra första dagar tillsammans, är att Boyo är en helt annan typ av hund än Ella. Vårt liv tillsammans kommer troligtvis att se väldigt annorlunda ut än mitt och Ellas – och det ska bli så otroligt intressant att se hur och vad det blir.

Det finns några stycken som bidragit till mitt sparande, och jag kan inte med ord uttrycka min tacksamhet för er hjälp. Utan er hade jag inte haft Boyo – så enkelt är det. Nu har jag honom, och den stillsamma, porlande lyckokänsla jag har just nu är ovärderlig. ♥

Så ett stort, hjärtligt tack till dig som varit med och bidragit. Från både mig och Boyo.

 

Arkiv
Translate