Förstasidan

Jag har bloggat om livet med bipolär sjukdom (typ II) sedan strax efter att jag fick min diagnos. Livet är onekligen en resa, och för tillfället befinner jag mig på en rätt bra plats.

 

Häng gärna med och läs om hur jag hanterar – det mesta, faktiskt. 🙂

 

/Malinka P.

Det är faktiskt ett tag sen jag var vaken sådär länge i ett sträck, men det råkade bli så nu i helgen. Jag har ju min snedvridna dygnsrytm, och när några kompisar jag inte träffat på länge meddelade att de skulle dyka upp redan på förmiddagen igår hade jag två alternativ. Antingen kunde jag försöka tvinga mig att sova ett par timmar på natten, eller så kunde jag hålla mig vaken jättelänge.

Det slutade med att jag var vaken ungefär 24 timmar i sträck. När jag lade mig tror jag att jag somnade hyfsat fort. Vaknade efter kanske fyra timmar, men vägrade kliva upp – och somnade om rätt fort igen.

När jag hade varit vaken i ungefär nio eller tio timmar var jag trött igen, så jag bestämde mig för att gå och lägga mig igen. Den här gången var jag dock inte tillräckligt trött i huvudet för att det skulle vara lätt att somna. Det är skitirriterande när man ligger där och rullar tummar för att hjärnan håller en vaken med radvis av varierande tankar.

Min lösning är; ljud.

Men inte musik. Ljudlandskap stämmer inte heller riktigt med vad som funkar för mig. Snarare ett som upprepar sig, om och om igen. Jag berättade för något år sen om självhypnoser jag spelade in och lyssnade på när jag ska sova. Just idag när jag var för pigg i skallen för att somna lyssnade jag på såna, och kom fram till vad det är som gör att de är bra.

Först och främst; mina självhypnoser består av ett ljud som loopar om och om igen. Det kan vara hjärtslag, fågelkvitter, en 8 gitarrspel, en strof ur en hymn eller något annat avslappnande (för mig). Ovanpå detta ljud lägger jag ett spår som också loopar om och om igen med min egen röst som säger ett kort meddelande jag vill trycka in i skallen på mig själv. Ett exempel på meddelande kan vara “jag sover bra och vaknar pigg och utvilad”.

Anledningen till detta inlägg är att jag när jag skulle somna insåg att det här påminner en hel del om hur hjärnan reagerar på trumman när man gör en trumresa. Hjärnan får något att hänga upp sig på så att man kan komma förbi en rad mentala spärrar – och slappna av. Jag upplever samma fenomen av de här självhypnoserna; jag kunde koppla bort tankarna som stoppade mig från att somna, och koncentrera mig på rytmen och upprepningen i ljudet.

Jag gör mina självhypnoser själv. Jag gör det väldigt lätt för mig själv – jag spelar in mig själv med hjälp av mobilen. Sedan använder jag en gratis programvara för att lägga ihop ljudfiler. Det jag använder som bakgrundsljud till min röst hittar jag på ställen som erbjuder gratis audiofiler. Jag väljer ljud jag tycker passar med mitt meddelande, loopar dem så att det blir ungefär en halvtimmes ljudfil, sparar, flyttar till mobilen – och så var det färdigt.

För mig personligen är det för övrigt väldigt bra att lyssna på mina självhypnoser – i perioder. Jag gjorde det häromdagen för första gången på väldigt länge, och det var så otroligt skönt att ligga och lyssna på min egen röst som säger positiva saker om mig själv.

Det är verkligen någonting jag kan rekommendera, särskilt för oss som har en tendens att in absurdum grotta ner oss i vår egen oduglighet. Vi både förtjänar och behöver lite positiv förstärkning, och vem bättre att göra det än vi själva?

 

Jag använder Audacity för att göra mina självhypnoser.

Arkiv
Translate