Förstasidan

Jag har bloggat om livet med bipolär sjukdom (typ II) sedan strax efter att jag fick min diagnos. Livet är onekligen en resa, och för tillfället befinner jag mig på en rätt bra plats.

 

Häng gärna med och läs om hur jag hanterar – det mesta, faktiskt. 🙂

 

/Malinka P.

Satt och funderade på en annan ämnesrad, men den där kändes mest lämplig för det jag ska skriva om idag. Jag hade ett långt, trevligt samtal med min god man idag, och hon sade något som blev väldigt intressant för mig just då. Hon sade att jag är bra på saker som jag inte tror att jag är bra på.

Det kan nog ligga någonting i det. Jag tror inte, jag vet att jag är bra på en del saker. Jag är till exempel väldigt duktig på att fotografera. Jag gör mina bloggar fina. Jag är duktig på att skriva – i princip oavsett vad det är för sorts skrivande. Jag är rätt smart. Jag har ett rätt intressant sätt att se världen – och så vidare.

Men det hon sade, min god man, fick mig att tänka ett varv extra på saken. Det hon menade var en sak, men fick mig att tänka på en annan.

Jag vet att jag är bra på olika saker. Problemet med det är att jag har svårt att få ihop alla de där sakerna i en och samma person. Mig själv. Det är mycket lättare för mig att fokusera på att vara bra på att vara kreativ, till exempel, än att bredda mig och vara bra på andra saker också – samtidigt.

Det finns mycket att fundera på omkring det här. Kanske är det svårt för mig att vara flera saker samtidigt, för att jag inte har lärt mig hur. Jag måste tänka vidare på det – när jag har skrivit klart det här. Det har delvis med roller att göra, fast inte det heller.

Ni vet; man är en person tillsammans med sina föräldrar, en annan med sin bästa vän, en tredje med sin älskare/partner, en fjärde på jobbet – och så vidare i all oändlighet.

Men för mig som har växt upp och ständigt tvingats anpassa mig till min omgivning är det inte så lätt att vara sådär bred, när det är så mycket enklare att vara en sak i taget. Och det får mig att tänka på hur jag funderar omkring det här med sysselsättning. Jag vill inte fortsätta vara helt sysslolös i all oändlighet – jag vill ha något att göra. Men hur jag än bär mig åt när jag funderar, så slutar det alltid med att det blir ett så sjukt stort fokus på en enda sak vilket kommer att innebära att jag glömmer eller skjuter allt annat åt sidan.

Och samtidigt känns det så fånigt, för hur man än vrider och vänder på det så finns vi alltid i 360 grader. Oavsett från vilken vinkel vi tittar på oss själva, så existerar vi framifrån, bakifrån, sidledes, ovanifrån och underifrån, inifrån och utifrån – samtidigt.

Men det är som att jag bara “kan” visa en fasett av mig själv i taget. Jag vet inte om andra i min omgivning upplever det så, men jag gör det. Jag upplever att så fort jag lägger fokus på något, är det bara det som gäller. Då är det hur jag projicerar mitt jag utåt.

Meh. Jag säger bara det – meh.

Som sagt var; det här kräver mer funderingar och tankearbete, märker jag. Tur för mig att jag gillar att tänka och fundera.

 

Arkiv
Translate