Jag tror att jag har pms. Fast den här gången är jag fan inte säker. Jag tycker att jag är lite sådär frånkopplad igen, fast den här gången inte på ett dåligt vis. Nu har min pms inte så mycket med saken att göra, för idag tänkte jag skriva lite om fokus.
När jag hittar något jag tycker om att göra har jag en tendens att bli oerhört fokuserad på det. Jag liksom gör inget annat – knappt alls. Just nu är det lite småfrustrerande, eftersom jag har flera saker jag tycker är sjukt roliga och givande just nu.
Boken är ett exempel. Visst, inte så hahaha-rolig att skriva, men resten är så extremt spännande att jag nästan smäller av. Det är verkligen åratal sedan jag satt och grubblande över layout på det här viset. Det är snudd på orgasm-iskt, kan jag upplysa om. Bloody hell. ♥
Sedan har vi ett par av de här sakerna jag sade åt mig själv att börja göra (igen), i början av januari. Det här med att måla akvarell, till exempel. Jag har målat akvarell i perioder så länge jag kan minnas, men nu är det nog tio år sedan sist. Jag har nästan glömt bort hur man gör, hur det känns och så vidare, men efter ungefär en månad börjar jag få lite kläm på det igen. Även det här är hysteriskt roligt, och jag njuter verkligen av det.
Det jag tror att jag njuter av mest av allt, dock, är att jag börjat studera och praktisera shamanism. Och det, gott folk, är vad jag skulle säga, ett heltäckande koncept över en hel rad olika saker som förekommer inom new age-rörelsen. Skillnaden är att inom shamanism – i alla fall upplever jag det så, är allting samlat under ett och samma tak. Äsch, jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva skillnaderna, men kontentan är i alla fall att det är som att komma hem. Jag skulle kunna skriva sjutton avhandlingar om det här, men nåt ska jag väl ha att skriva om en annan dag också. 🙂
Det bästa av allt är att alla de här tre sakerna hör ihop. Kanske är det bara jag som ser kopplingen, och det är ok – men de hör ihop, och den gemensamma nämnaren heter jag och mitt liv.
Och eftersom jag fokuserar väldigt mycket på detta just nu, är kanske det enda jag kan säga – jag lever.