Ni som hängt med ett tag på bloggen minns säkert att jag har ägnat lång tid åt att slåss med Överförmyndarnämnden här i Västerås för att få den god man jag vill ha och inte någon inkompetent idiot som de mer eller mindre väljer åt mig. I oktober kom äntligen det efterlängtade beslutet från Tingsrätten, där jag efter mycket om och men ansökt om en ny god man efter att ha avslutat relationen med den jag haft tidigare.
Under hela processen har det varit uppenbart att det inte handlar om mycket annat än prestige, från Överförmyndarnämndens sida. Själva nämnden (inte kontoret med tjänstemännen, utan nämnden) har beslutat sig för (fast det finns inget beslut på detta!) att inte anlita personer som jobbar på Optio AB som ställföreträdare av något som helst slag åt sina huvudmän. Skälen till detta är enligt mig (och många andra) både grumliga och fruktansvärt omoderna. Västerås är en kommun som vill vara “spjutspetsen” när det gäller allt som har med företagande och teknik att göra, men när det handlar om annat landar man helst så långt bak som möjligt. Det är bruksmentalitet, konservatism och bakåtsträvande på sitt bästa, verkligen.
Varken jag eller min god man trodde nog att de skulle låta det här beslutet vara, och det har de inte heller gjort. I fredags damp det ner ett gediget kuvert i min brevlåda från Svea hovrätt, med Överförmyndarnämndens överklagande på beslutet från Tingsrätten. Jag är inte helt säker på att jag någonsin kommer att förstå varför jag får överklagandet, ska skriva en alldeles egen liten text och så vidare, när jag inte är den som tagit beslutet, inte är jurist, har en god man – och så vidare. Men ok – jag fick det.
Feg som jag är vågade jag inte riktigt läsa igenom allt, utan mailade i någon slags panik min god man. Lite mailande och ett telefonsamtal senare scannade jag allt och skickade över. Idag fick jag ett mail från henne där hon skriver att de (Optio, alltså) hjälper mig – eftersom hon nu trots allt råkar vara min god man.
Alltså, kan ni fatta. Jag har en god man som hjälper mig med det här. Fi fan, jag är så fruktansvärt jävla asnöjd med det så det är riktigt löjligt åt det.
Det enda jag behöver göra är att skriva på delgivningskvittot och skicka till hovrätten, samt godkänna det Optio skriver ihop som svar – sen är min del färdig. Hur smidigt är inte det, liksom!?
Sen finns det vissa saker som är lite läskiga med det här. Det här ärendet går inte att överklaga när beslutet väl är fattat hos hovrätten. Om jag förstår saken rätt innebär det att om Överförmyndarnämnden vinner så blir det ett prejudikat till deras fördel, vilket innebär att det kan gå åt helvete för Optio AB som företag – om Svea hovrätt beslutar att… tja, hur det nu blir, det här är överkurs för mig. Men åt andra hållet så blir det bara bra för mig och för Optio AB. Då blir det liksom prejudikat åt andra hållet i stället.
Och faktum är att jag verkligen, dels för min egen skull, men också för många andras, hoppas att jag går ut som vinnare i det här ärendet. Jag skulle verkligen vilja slå både nämnden, deras jurister och andra anställda på fingrarna och visa att även om man är en myndighet så beter man sig inte hur som helst mot folk. Jag godtar det inte, varken för min egen del eller för någon annans.
För att runda av lite snyggt; ifall att det inte framgått kan jag förtydliga att jag verkligen, verkligen ogillar den attityd tjänstemän och nämndemän inom Överförmyndarnämnden har gentemot personer med behov av ställföreträdare (god man/förvaltare). Jag tycker att det är skrämmande hur dessa människors prestige och fördomar om hur personer med behov ska se ut, fungera och så vidare, tillåts styra över huvudmännens behov och önskemål.
Håll tummarna, för tusan. 🙂 Jag skvallrar när jag vet mer (tidsperspektiv okänt).